Dona Ana

Golvet i vår nya kök

2011-06-28T16:02:00.000-07:00

..är nu äntligen lagt. Det är ett betongklinker från Stiltje. Nu ska det bara vaxas och fogas, sedan kan äntligen köket monteras och vitvaror sättas in.

Symptomatiskt...

2011-05-16T07:30:00.000-07:00

...att jag inte skrivit något här på länge. Det blir väl så när man har nått en sorts vägs ände. Håller just nu på att försöka återfå viss energi genom att få sova bättre och snarka mindre. Framför allt få bukt med apneerna. (kan inte skriva accenter över e längre på min dator...). Familjen kallar det för snarkofagen, den apparat jag har fått låna av landstinget, eller vem det nu är, för att få hjälp med andningen under sömnen.
Nu har jag jobbat med den i tre nätter. Än känner jag mig inte utvilad. Det sägs att det tar upp till 6 månader att vänja sig. Jag bara undrar: när ska man få sova????

Fotbollsprojektet nominerat till Swedbanks julgåva - missionskyrkan.se

2010-12-11T07:30:00.000-08:00

Fotbollsprojektet nominerat till Swedbanks julgåva - missionskyrkan.se

Alla ni som jobbar på Swedbank uppmanar jag att rösta på det här projektet. Det har redan spelat en stor roll i Kongo-Brazzaville och nu fortsätter vi i Kongo-Kinshasa. Jätte-viktigt och bra för att hjälpa Kongos ungdomar såväl till en bra fritidssysselsättning, men inte minst ett sätt att lära ut civila rättigheter och skyldigheter.

En tjej säger så här:
– Förutom att spela boll får vi läsa och lära oss att respektera kompisar och ledare. Det är en bra skola för man lär oss bra saker. Jag gillar biblioteket mest, förutom fotbollen.
- Jag tycker också om att åka på utflykter, för vi har så fin stämning bland alla kompisarna. Vi har blivit som en stor familj.
- Som tjej har jag det jättebra i fotbollsprojektet!

Våra 10 ledstjärnor är:

1. Positiv attityd – Jag vill tänka positivt om mig själv och andra
2. Ärlighet – Jag vill vara ärlig och just på och bredvid plan
3. Respekt – Jag vill visa respekt för ledare, medspelare, domare och motståndare
4. Ansvar – Jag vill ta ansvar för mig själv och laget jag spelar i
5. Hänsyn – Jag vill visa hänsyn mot mig själv och andra och inte använda tobak och droger
6. Ödmjukhet – Jag vill lyssna på andra och inte vara egoist
7. Bra språk – Jag vill använda ett vårdat språk och inte tala illa om andra
8. Uppmuntran – Jag vill stötta och uppmuntra andra i laget och föreningen
9. Pålitlighet – Jag vill vara pålitlig och att andra ska kunna lita på mig
10. Förebild – jag vill vara en god förebild för andra

Så här känns det just nu.....

2010-12-07T03:59:00.000-08:00

Gud för dig är allting klart

Gud, för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.

Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.

Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går
led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.

När min tanke, tvivelstrött, obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid - inneslut den i din frid.

All din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet men du är barmhärtighet.

~ E. Malmeström~
Psalm 217

Liv med hiv i Kongo-Brazzaville - missionskyrkan.se

2010-12-07T03:51:00.000-08:00

Liv med hiv i Kongo-Brazzaville - missionskyrkan.se

Fotbollssko via SMS - missionskyrkan.se

2010-11-30T09:47:00.000-08:00

Fotbollssko via SMS - missionskyrkan.se

Mission i dag och i framtiden.

2010-10-18T04:02:00.000-07:00

Mitt försök att bidra till samtalet om Mission i framtiden.
Detta föredrag äger rum i Loo och Långared.

Mission i dag och i framtiden. Missionssamling för hela kretsen.

BBC News - DR Congo killings 'may be genocide' - UN draft report

2010-10-13T06:18:00.000-07:00

BBC News - DR Congo killings 'may be genocide' - UN draft report

Robin Hood skatt - vilken god idé

2010-10-05T03:42:00.000-07:00

A tiny tax on bankers that would give billions to tackle poverty and climate change, here and abroad.

This tax on banks – not you or I - has the power to raise hundreds of billions every year. It could give a vital boost to the NHS, our schools, and the fight against child poverty in the UK – as well as tackling poverty and climate change around the world.

Not complicated. Just brilliant.

Klicka på logon så kommer du till deras webpage.

Min mamma

2010-10-01T05:00:00.000-07:00

Min mamma, jag och mina systrar förlorade vår pappa i våras. Naturligt säger en del, han var ju ändå 80 år. Men de som stod honom nära sörjer liksom vi, för han var mitt i livet. Han levde för framtiden.

Men nu gäller det mamma. Pappa skyddade mamma i mycket, bl a ville han inte att det skulle märkas att hon blev alltmer dement. Men nu märks det. Mamma saknar sin själs älskade, hon kan inte förstå varför han skulle dö först, det borde varit hon, säger hon.

Mamma vill så klart bo kvar i deras gemensamma hus och jag önskar verkligen att det kunde vara så. Men hon behöver sällskap. Allra helst skulle jag vilja hitta någon som kunde vara hos henne, ev. bo hos henne och vara hennes sällskap. Hemtjänsten är underbar, de är så rara mot henne och tittar till henne flera gånger om dagen. Men tänk om de hade tid att sitta ner och prata... Men det får de inte, dvs hinner inte på grund av hur arbetet är organiserat.

När vi har försökt att hitta ett annat boende för mamma så blir det väldigt märkligt. I somras tackade vi nej till en "lägenhet" och har nu hamnat på svarta listan hos kö-samordnaren. Det som var skälet till vårt nej var att vår kära mamma aldrig skulle ha hittat till matsalen på hemmet. Hennes ev lägenhet låg på andra våningen och en massa "kringelikrokar från" matsalen och ingången till hemmet. Det angav vi som skäl till vårt nej. Men se, det hade inte handläggaren, som nu slutat, berättat för kö-samordnaren, som vi inte visste fanns..... känns det igen? Det är tydligen inte meningen att mamma och många andra med henne ska få den hjälp och stöd som hon behöver, har betalat skatt för och förtjänar. Är detta välfärdssamhället Sverige?

Folkmord i Kongo-Kinshasa

2010-09-25T06:33:00.000-07:00

Läs och begrunda.

Artikel i DN

Särskilt att FN sagt att man bara gjort ett förslag till en rapport och det nu är diplomaternas sak att arbeta fram den slutliga rapporten. Alltså kommer det inte att bli en rapport som är objektiv utan den förhandlas fram och beror av det politiska läget i världen.....

TV5MONDE Congo Entretien avec Colette Braeckman, de retour du Nord Kivu

2010-09-08T21:56:00.000-07:00

SNURRAN är tillbaka!

2010-07-19T03:35:00.000-07:00

Snurran har varit försvunnen i 10 dagar... Mamma var helt förtvivlad. I veckan gjorde jag en "efterlysning" jag satte upp lappen på UP-hallen, Jollen och vid blomsteraffären. Dessutom hade mamma en lapp hemma åt hemtjänsten. Jag ringde också polisen och Svenska Kennelklubben där Snurran är registrerad.

Så igår när vi kom hem med mamma, fick vi av en underbar människa på hemtjänsten veta att hon just sett katten i ett annat kvarter. Vi körde dit, Calle gick längs vägar och gångar och ropade på Snurran, jag rullade långsamt med bilen och med fönsterrutan nere, men ingen Snurran.....

Så körde jag tillbaka till mamma, men hon verkade redan ha lagt sig. Men eftersom jag lovat mamma att höra av mig så ringde jag istället lite senare från bilen. Mamma hade låtit dörren stå öppen och Snurran hade bara dykt upp och kommit in. Vilken glädje!

Fotbollsprojektet i Kimpese i full fart

2010-06-23T01:54:00.000-07:00

På plats i Kongo-Kinshasa | Gothia Cup

Sexuellt våld även mot män | Utrikes | SvD

2010-05-26T13:51:00.000-07:00

Läs om Maria Eriksson Baaz och Maria Sterns forskning på sexuellt våld i Kongo.

Sexuellt våld även mot män | Utrikes | SvD

Utsikt över Kongofloden

2010-05-07T06:23:00.000-07:00

Sitter med utsikt över den magnifika Kongofloden, ännu en kväll. Ångorna stiger över vattnet, förstår inte riktigt fenomenet, vad är kallast vattnet eller luften strax ovanför. Luftfuktigheten är i alla fall mycket hög. Det rinner från min panna och jag svettas på armarna och över handryggen. Det är nog den obehagligaste svettning jag vet. Handlovarna som vilar mot datorn är våta. Ändå sitter jag stilla. Syrsorna, eller cikadorna, har redan börjat sin kvällssång. Fast de som brukar störa samtalet här precis framför verandan är ännu så länge tysta. Kanske de tar hänsyn till den mundele som älskar att sitta i lugnet och skymningen och njuta av den stora floden.

På andra sidan ser jag delar av Kinshasa. Nu vet jag vad som finns där på andra sidan kullen. När vi bodde här på 80- och 90-talet visste jag inte det. Kinshasa är demystifierat för mig. Det är det dock inte för alla kongoleser. Chauffören jag brukar anlita, har aldrig varit i den stora staden på andra sidan floden. Han har tagit till sig att min man Calle har sagt till honom att man bör ha en vän i Kinshasa innan man ger sig dit, så att man inte råkar illa ut.

När jag är färdig med dessa få rader så har mörkret nästan helt fallit. Solnedgången är en kort lycka vid de här breddgraderna. Och även cikadorna kommer närmre, snart öronbedövande.

Berättelser från Kongo I

2010-05-04T04:29:00.000-07:00

Sambas äldre syster drömde en natt att någon lagade till en kyckling åt familjen. Men att denna kyckling var förgiftad på något sätt. Hon berättade drömmen för familjen dagen efter.
Ett par dagar senare kommer faster på besök. Hon har lagat mat till familjen. När de bjuder henne att sitta med vid bordet säger hon att hon lagat till dem och att hon inte ska äta. När de lyfter på locket är det kycklinggryta. Systern kommer då ihåg sin dröm och ropar till: Pappa, kommer du ihåg att jag drömde om en kycklingrätt som vi inte skulle äta. Pappan inviterar ytterligare en gång sin syster att äta med dem och tvingar henne i stort sett att sitta ned och börja äta. När faster har tagit några tuggor blir hon sjuk och börjar kräkas. Hon kräks upp en levande råtta och lite till. Jag frågar Samba som är 21 år om han såg det själv och han bekräftar detta. En levande råtta är för honom tecken på att maten var förhäxad.

Vimmerby Tidning - Besök från Kongo-Kinshasa

2010-04-26T04:37:00.000-07:00

Vimmerby Tidning - Besök från Kongo-Kinshasa

Retour au pays des ancêtres

2010-04-17T08:20:00.000-07:00

Mina vänner i Kinshasa och Brazzaville skrattar hjärtligt när jag säger att jag återvänt till förfädernas land. Men helt osant är det ju inte. De äldsta fynden av människans närvaro i den här världen är så vitt jag vet från Afrika, även om det inte var just i Kongo utan i Kenya man hittade dem.

Nåväl, det är en speciell känsla att vara tillbaka. Det känns väldigt varmt om hjärtat (även om kroppen förstås i den väldiga värmen).

Nu sitter jag och mannen på ett "cybercafé" i Brazzaville efter att ha ätit lunch på en "malewa" dvs en kvartersrestaurang tillsammans med Cathy och PeO. Varmt var det, men helt ok, fast brödet kom efter huvudrätten och till sist kom "fritten". Nu sitter vi skönt och svalt, luftkonditionerat alltså. Om en stund tar vi en taxi hem till Mansimou där vi fått husrum hos Cathy och PeO. På måndag väntar undervisning på Teologiska fakulteten. Jag har en kurs i antropologi och nu ska vi börja med religionsantropologi, jättespännande.

Studenterna har skrivit ett litet paper om någon ursprungsmyt som jag fick hem till Sverige och som vi nu i veckan ska diskutera. Jag återkommer här med fler kommentarer så småningom.

”Sverige måste återta sin roll som biståndsnation” - DN.se

2010-04-06T05:16:00.000-07:00

”Sverige måste återta sin roll som biståndsnation” - DN.se

för en gångs skull håller jag med DN, eller snarare författarna till debattartikeln, trots min egen kritiska hållning till bistånd.

Festival Rue Dance 2010 - Saka Brazza

2010-03-29T10:58:00.000-07:00

När jag ska till Brazzaville i april, kommer jag inte att missa detta spännande evenemang

Festival Rue Dance 2010 - Saka Brazza

Ingvar Peterson till minne - hd.se

2010-03-28T01:36:00.000-07:00

Ingvar Peterson till minne - hd.se

Startade-byggnationen på Berga i Helsingborg

Malaria, DDT, and desperation in Uganda - The Boston Globe

2010-03-26T03:32:00.000-07:00

Malaria, DDT, and desperation in Uganda - The Boston Globe

DDT och kampen mot malaria - av Lena Huldén | Klimat | svenska.yle.fi

2010-03-26T03:29:00.000-07:00

DDT och kampen mot malaria - av Lena Huldén | Klimat | svenska.yle.fi

IRIN | In-depth | Cabinda | ANGOLA: Cabinda chronology - detailing the evolution of the Cabinda conflict

2010-01-12T01:55:00.000-08:00

Idag skriver tidningarna om Cabinda-problemet i termer av terrorism, det är ju praktiskt för att slippa förstå det verkliga problemet.

IRIN | In-depth | Cabinda | ANGOLA: Cabinda chronology - detailing the evolution of the Cabinda conflict

Fler besök från Sverige...

2010-01-08T07:16:00.000-08:00

har just gjort färdigt programmet för en grupp svenskar som kommer på söndag. Det är ganska många telefonsamtal som måste till för att få ihop ett program och inte minst logistiken. Men nu är det i princip klart.

Skulle önska att jag fick mer tid att själv arbeta, visst är resorna en del av arbetet. Men jag vill förbereda undervisning, skapa och utveckla kontakter här.

Visst är det viktigt att hjälpa till med besök från Sverige, det är en del av "marknadsföriingen" av det vi gör tillsammans här i Kongo. Men resurserna är begränsade och man behöver tänka efter hur man bäst utnyttjar dem.

Nu ska jag strax hem, sitta i bilkön på Boulevard de 30 juin och ondgöra mig över kineserna som kapat alla träden för att bredda vägen. Ingen skugga för dem som väntar på bussar och andra transportmedel och så klart mindre hjälp att syresätta den smutsiga luften i Kinshasa.

40 graders skillnad och lite till.....

2010-01-07T07:27:00.000-08:00

Så är vi tillbaka i Kinshasa igen efter en härlig jul- och nyårshelg i Sverige. Men det var inte helt enkelt för kroppen att anpassa sig till temperaturbytena. Först hem till Sverige från 30 grader i Kinshasa till ca - 9 grader på Kastrup. Calle hade längtat efter att frysa, men det gick snabbt över. Sedan komma tillbaka hit från -17 som det var vid nyår och så till 32 grader som det var här på kvällen den 5 januari när vi landade. Som väl var hade vi ström när vi kom hem till vårt hus. Men enligt Jean som arbetade den kvällen hade strömmen bara varit tillbaka i två timmar när vi kom hem vid 21-tiden.

Vi hann med att fira syster som fyllde 50 år, härligt att träffa såväl "tjocka släkten" som goda vänner.

Sedan julhelg med storfamiljen på alla håll och kanter. Ibland är det som ett stort familjedrama, men ganska spännande, man vet liksom aldrig vad som kan hända. Men för det mesta fantastiskt roligt att ha en stor familj.

Calle fick också döpa ännu ett syskonbarn, denna gång lille Viktor. Det är underbart roligt att se hur de nya familjemedlemmarna föds och växer upp. Titti har nu många små kusinbarn att passa och fler är på väg. Hon njuter.

Nyår firade vi med grannar och kollega från Danmark. Så skönt och trevligt, förutom att spisen inte ville fungera, inte heller värmen. Calle kollade alla proppar och bytte för säkerhetsskull, men det ville inte ändå. Till sist fick vi göra gratängen hos en av grannarna och så köttet hos den andra grannen. På morgonen den 1 januari 2010 var det riktigt kallt. Men när elbolaget kom var det lite förargligt att det trots allt var en propp. Men skönt att det inte var svårare än så att fixa. Så då kunde vi få varmt i huset igen.

Den 2 januari, fast han är född den 1a, firade vi Gabriel i familjen, roligt att få träffa honom lite. Det är spännande med vuxna barn.

Nu tillbaka i Kinshasa, varmt men härligt.

Är vi på väg mot en biskopskyrka?

2009-11-27T02:41:00.000-08:00

Vi i rubriken är alltså Svenska Missionskyrkan. Läs insändaren i Dagen.

Décès de Bernard Kolélas, ex-Premier ministre et ancien maire de Brazzaville : Jeuneafrique.com

2009-11-22T12:54:00.000-08:00

Décès de Bernard Kolélas, ex-Premier ministre et ancien maire de Brazzaville : Jeuneafrique.com

Det händer något....

2009-11-20T04:31:00.000-08:00

...ibland blir man varse hur många fantastiska människor det faktiskt finns. Ibland ser man dem inte för man är så fokuserad på sin egen situation.

För massor med år sedan sjöng vi en sång i ungdomskören, av Olle Widestrand. Den har följande text:

Känns bördan tung du bär, hjälp en vän i nöd.
Är du missnöjd med ditt liv, bryt åt någon bröd.
Har du kanske svårt att tro, glöm dig själv en tid
Gör en annans nöd till din och du finner frid.
Endast den skall bliva rik, som har lärt sig ge.
Ty att giva är att få, stor välsignelse.

Jag är övertygad om att detta inte bara gäller om man har problem, utan om ens livsinställning är vänd mot andra människor så blir livet lättare.

Fast just idag känns det inte alls som att jag själv följer ovanstående råd. Det känns nämligen som att det inte finns någon strategi för det arbete jag ska göra här. Då blir det inte så lätt att jobba. Jag tycker att min energi bara försvinner ut, att det jag försöker åstadkomma blir mer eller mindre meningslöst. Min organisation tycks ha problem inte bara med pengar utan med att ha en plan för vad man vill åstadkomma.

Som väl är finns det ändå människor runt omkring mig som gör att jobbet ändå har någon mening. Det är dem jag tänker på. Som exempel kan nämnas en grupp på ca 15 personer som under ca ett års tid planerat för ett större seminarium om kyrkans kris och ekonomiska situation. De vill vara med och hjälpa till, de kallar sig kyrkans söner. För det är naturligtvis mest män. Men de säger åtminstone att de vill hitta kvinnor också som ska vara med och förändra världen, med början i den egna kyrkan. Då finns det hopp.

tankar i tomma intet

2009-11-16T04:35:00.001-08:00

Ibland undrar jag över om man bara skickar ut sina tankar i tomma intet, när man bloggar. Är det bara en längtan att bli sedd som gör att man sitter framför sin dator och försöker formulera sig? Händer det något "där ute"? Finns det någon som läser? Är vi bara narcissistiska och navelskådare?

På väg till Luozi för Conseil Synodal

2009-11-10T05:51:00.000-08:00

Imorgon är det dags igen att resa till Luozi och få ta färjan över den mäktiga Kongo-floden. Det är alltid ett äventyr. Ofta blir det problem därför att det är stora lastbilar fullastade eller snarare överlastade med apelsiner, fou-fou eller annat gods som också ska med och får problem när de ska upp på färjan eller av den.

Anledningen att det blir problematiskt är förutom överlastning att vattennivån är så olika. Det kan skilja någonstans mellan 5 och 10 meter i höjd. När det är som allra lägst, som syns härintill så är det då det brukar bli problem. Annars finns det en ramp som klarar kanske 5 meters höjdskillnad.

Det är en ny styrelse för CEC. Den valdes i somras vid synoden och detta är första sammanträdet. Det är också första sammanträdet med ny kyrkoledare, såväl nummer 1 som nummer 2 i hierarkin, vilket gör det extra intressant och spännande.

Med mig till Luozi åker också Ekonomichefen för kyrkan i Kongo-Brazzaville, han ska föreläsa om deras erfarenheter av att omstrukturera och få ordning på kyrkans ekonomi.

Calle är ute på stan för att hjälpa mig att handla vatten och kaffe, samt en extra lampa om strömmen inte fungerar, vilket den inte brukar göra.

Som föreberedelse till det här sammanträdet hade finanskommittén ett sammanträde för två veckor sedan. Det var ett väldigt bra sammanträde där man gick igenom kyrkans ekonomiska situation och gjorde upp förslag till Conseil Synodal. Kyrkans ekonomichef har börjat ta ett allt större ansvar och jag tror att han känner större frihet med den nya ledningen. Det är bara jag och en kvinna till i en annars väldigt mansdominerad kommitté.

Varför protesterar ni inte?

2009-11-05T02:35:00.000-08:00

- Vi är ett fredsälskande folk, svarar vår chaufför, på min fråga varför kongoleser accepterar att varken ström eller vatten fungerar, att priserna på basvaror ökar oroväckande.
- Det är nog vi svenskar också, åtminstone i förhållande till fransmännen som verkar ge sig ut på gator och torg och blockera motorvägar till Paris när man är missnöjd med sin regering och hur de tillvaratar den egna befolkningens intressen, säger jag och funderar vidare.
- Skulle du säga att vi är naiva undrar min gode chaufför. - Nej, svarar jag, men kanske ni levt för länge under diktatur.
- Ja, vi är nog för rädda för att säga ifrån.

igen och igen och igen

2009-11-04T10:37:00.000-08:00

Jag vet inte hur många gånger vi svurit ve och förbannelse över elektriciteten här i Kinshasa. Men nu gör jag det igen. Även när strömmen är på så är den så svag att inte ens en vanlig dator kan hållas igång, ännu mindre en luftkonditionering. Våra små bärbara datorer klarar det hela genom sitt batteri, som väl är. Men det är så fruktansvärt tröttsamt och tar på "nerverna". Jag förstår inte kongoleserna som står ut med detta system trots att de vet att fallen i Inga skulle kunna klara mer än Kongos försörjning. Men man anpassar sig....

Fast det finns de som säger att bägaren snart flödar över. Häromdagen var det en incident på gatan utanför vårt kontor. En officer behandlade en person illa. Vanligtvis brukar de kunna uppföra sig i stort sett hur som helst för att de är militärer och då inte minst officerare. Men den här gången var det annorlunda, enligt min sagesman, folk opponerade sig mot honom och började närma sig för att protestera. Så officeren förstod att inte insistera, utan ge sig därifrån. Min vän sa att snart kommer folk att reagera på allvar.

Jag tycker mig dock ha hört det förr... Ibland skulle jag önska att man inte var så tålmodig här.

Dottern har klarat körkortet....

2009-10-23T04:18:00.000-07:00

Hon är värd all beundran. Teoriprovet som alla brukar köra på för att man inte läser tillräckligt klarade hon galant. Det var det vi oroade oss mest för. Men som sagt, galant! Värre var det med uppkörningarna, och hon som har tränat i Kinshasa.... eller var det därför....

Nåväl hon hade haft en dam i min ålder under uppkörning 2 och 3 och som jag började undra om hon faktiskt var lite negativ för att min dotter råkar vara född svart. Usch, man vill inte tänka så, men ibland ligger tanken inte långt borta.

Här i Kinshasa kan man betala för att få sitt körkort, så det är ingen bedrift, bara en fråga om pengar. Ibland är det på något sätt tvärtom i Sverige. Som om man när man har en maktposition har behov av att visa att "du ska minsann inte tro att du är något".

När jag skjutsade Titti in till Halmstad för att köra upp för fjärde gången!!! Jag beundrar henne för att hon hade nerver för att klara det. Med Guds hjälp, sa hon. När hon hade gått ur bilen såg jag den där damen i min ålder gå mot en uppkörningsbil och med en annan stackars elev. Jag tutade på Titti och pekade. Hon vände sig om med sitt fantastiska leende och det kändes som att hon var full av förtroende.

En knapp timme senare fick jag sms: "Jag klarade det". Sen fick jag höra att hon och inspektören hade börjat prata om Afrika, Titti berättade om sina föräldrar som arbetar i Kongo, han berättade att han hade erfarenhet från Afrika. Sen körde hon upp och klarade sig alltså galant! Vad säger det?

Fy för sura medelålders kvinnor!!!!

Déclaration de l’Eglise du Christ au Congo/Bas Congo sur la vague d’expulsions de populations en Angola et en République Démocratique du Congo

2009-10-11T03:17:00.000-07:00

Aux malheureux évènements d’expulsion massive de citoyens d’origine congolaise de l’Angola vient maintenant se rajouter après décision du gouvernement congolais l’expulsion des étrangers en situation irrégulière vivant au Congo.
L’Eglise du Christ au Congo Bas-Congo constate que ces évènements ont des répercussions graves surtout sur la vie des populations des deux côtés de la frontière congolo-angolaise. Ceci est d’autant plus regrettable que ces populations aux racines communes, avec la même culture vivent depuis longtemps dans une entente pacifique.
Ces mesures concernent des dizaines de milliers de personnes. Des citoyens paisibles et dont une grande partie vit et travaille légalement-pour certains depuis plus de 30 ans respectivement en RDC et en Angola-sont arrachés à leurs activités, leurs écoles, leurs centres d’apprentissage. Cela aura des répercussions terribles sur la vie sociale et économique de la sous région.
Le fonctionnement des services se trouve perturbé. A Kimpangu par exemple, l’hôpital est déserté du fait que la majeure partie du personnel est originaire de l’Angola.
Dans toutes les zones frontalières, un grand nombre de paysans ont été obligés de quitter leurs champs parce qu’ils sont d’origine angolaise. Cela aura des répercussions terribles sur la sécurité alimentaire de la sous région.
La sucrière de Kwilu-Ngongo dont 836 employés sont affectés par l’expulsion a négocié un moratoire pour le temps de la campagne de production de sucre.
Dans les cimenteries de Kimpese et de Lukala, des cadres et des ouvriers (80 à la CINAT) ont été expulsés.
Les couples mixtes sont déchirés, les conjoints angolais sont forcés à quitter femmes et enfants, les conjointes angolaises sont contraintes d’abandonner leurs maris.
Beaucoup de ressortissants angolais pris de peur, ont préféré prendre le chemin de la frontière à pied pour éviter d’être expulsés de leurs maisons et conduits aux points de rassemblement.
La peur et la méfiance s’installent entre les populations des deux côtés de la frontière. Au Bas-Congo, le phénomène d’exclusion de l’autre déjà fortement attisé il y a quelques années refait surface, cette fois-ci légitimité par des décisions officielles et amplifié par le désir de vengeance suscité par des témoignages et des rumeurs sur des violences contre des Congolais en Angola.
Au vu de cette situation, l’Eglise du Christ au Congo Bas-Congo (ECC) appelle le peuple de Dieu à la sagesse d’En-Haut.
Jacques 3.17 : « La sagesse d’En-Haut est premièrement pure, pacifique, modérée, conciliante, pleine de miséricorde et de bons fruits, exempte de duplicité, d’hypocrisie »
Nous sommes convaincus par expérience qu’à moyen et long terme la violence appelant la violence, cette voie va jeter nos peuples dans une spirale destructrice. Il est donc urgent d’employer des voies pacifiques et constructives et de rappeler ce qui nous unit au lieu de mettre en avant ce qui nous divise, surtout en cette période où la République Démocratique du Congo se trouve dans la fièvre des préparatifs de la révision du fichier électoral en vue des élections municipales, locales et urbaines.
Avec nos Eglises-sœurs de l’Angola, nous nous engageons à travailler ensemble à un développement pacifique et solidaire pour toute la région. Nous demandons que les gouvernants des deux pays s’engagent à :
- Faire respecter les droits humains conformément à la déclaration universelle de droits de l’homme, de droits et pratiques diplomatiques.
- Amorcer un dialogue sincère et constructif afin de garantir la stabilité de la sous région.

A ceux qui ont choisi de vivre au Congo de toujours régulariser leur situation et à nos compatriotes vivant en Angola et ailleurs de présenter une bonne image du congolais et de régulariser toujours leur situation pour ne pas entraîner nos gouvernements dans des décisions inattendues.

Nous prônons l’ouverture au monde et nous ne sommes pas prêts à sacrifier nos racines communes porteuses d’avenir.

Fait à Matadi, le 8 octobre 2009.
Pour l’ECC/Bas Congo
Le Secrétaire Exécutif Provincial de la Commission Justice, Paix et Sauvegarde de la Création

Pasteur Fidèle MUANDA Mikiama

Le Président Provincial

Mgr Paul TEKASALA Mawa

Väntan vid färjan

2009-10-08T05:54:00.000-07:00

Här sitter jag och Miriam och väntar på att färjan över Kongofloden ska komma tillbaka till Luozi-sidan så att vi kan komma över. Vi fick vänta i ett antal timmar, sedan skulle en lastbil köra på också och då fastnade den på rampen. Det innebar ytterligare 2 timmars väntan. Men sedan kunde vi fara över världens 2a största flod. Det är alltid lika mäktigt.

Läs artikeln från Radio Okapi om flyktingproblemen mellan Kongo och Angola

2009-10-05T13:09:00.000-07:00

Bas-congo : 5000 refoulés d'Angola arrivent à Boma

Landet Kongo finns bara i västländernas ögon - Världen - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt

2009-09-09T06:43:00.001-07:00

Landet Kongo finns bara i vÃƒÂ¤stlÃƒÂ¤ndernas ÃƒÂ¶gon - VÃƒÂ¤rlden - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt

Jag håller inte riktigt med Jeffrey Herbst. Frågan är vem som vill splittra upp landet, dvs vems intressen tjänas av att man inte erkänner regeringen i Kinshasa??? Detta är vad Rwanda vill.

Shared via AddThis

Flyktingar och Häxeri

2009-08-27T03:51:00.000-07:00

Läs vad FN skriver om Häxeri och flyktingproblem i Afrika

Dollarkurs idag

2009-08-20T06:19:00.000-07:00

1 USD = 825 FC (=7,30 SEK)
100 FC = 0,88 SEK

Fest med underbara grannar

2009-08-19T07:03:00.001-07:00

Innan jag lämnade Sverige hade vi en underbar fest med våra grannar. Vi bjöd till Restaurant och Bar "Tonton Calle". Vi försökte göra menyn så kongolesisk som möjligt. Det blev Saka-Saka och kyckling, Ratatouille, Liboke (en sorts fiskpaket, där aluminiumfolie fick ersätta bladen), pili-pili m.m. För maten stod kollegan Finn och jag själv. Calle fick ordna allt det andra....

Grannarna kom och var på glatt humör vilket är A och O för en lyckad fest. Självklart hjälpte musiken till. Gott minne att ha med sig. Utan goda grannar skulle livet inte fungera så bra.

Tillbaka i Kinshasa

2009-08-19T06:05:00.000-07:00

Första intrycket av att komma tillbaka är skönt, nu är jag på plats. Det är fortfarande torrtid och därför otroligt dammigt, brun-grå-gröna träd. Svalt på kvällar och mornar. I morse var det dimma i dalen utanför vår terrass, vackert.

Titti har börjat skolan hemma i Sverige och skriver att första dagen var jätte-rolig. Underbart för en mamma på distans.

Huset är sig likt. Mique blev jätteglad att se mig på typiskt hundvis. Vakten Gérard gav mig stora kramen och katterna ville ha mat.

Kinshasa är lugnt för alla som undrar. De största problemen är i öst, som vanligt, höll jag på att säga. Men i tidningen idag läser jag om att Angola skickar tillbaka tusentals kongoleser som varit i Angola av ekonomiska skäl. Men innan de sänds tillbaka över gränsen så berövas de alla sina tillhörigheter.

Dags att packa resväskan igen

2009-08-13T04:09:00.000-07:00

Tänk att det ska vara så jobbigt att packa.... Jag har inget emot att resa, det är bara detta att packa som är så problematiskt. Jag försöker att vänta i det längsta, samtidigt som jag vet att jag mår bättre av att börja i tid. Vilka motsättningar.

Lämna är också svårt. Det är alltid lätt att resa till något. Jag ser framemot att få träffa vänner och kollegor igen i Kinshasa. Det ska bli mycket roligt. Jobbet är också intressant. Ny föreståndare för vår systerkyrka i Kongo, Edi Diafwanakana som valdes vid synoden i juli. Vidare har min kollega på kontoret Maria Eriksson Baaz lämnat jobbet, inte så kul, men övriga kollegor är ju där. Allt förändras......

Men innan jag åker ska vi ha en afrikansk fest med grannarna. Vi öppnar restaurang och bar "Tonton Calle" för en kväll. Det serveras afrikansk mat, drycken blir det svårare med. Palmvin är inte lätt att få tag i Sverige, så det får väl bli något annat.

Titti börjar skolan igen nästa vecka, hon ska bo på internat i Båstad. Det blir spännande tror jag. Just nu tycker hon själv inte det. Men jag vet att hon klarar det med sin sociala förmåga.

Calle kommer efter som vanligt. Han ska bistå dottern de första veckorna, lägga ner en del av företagets verksamhet, internetcaféet och så ska han skaffa material till sina föreläsningar i höst.

Svensk sommar...

2009-06-15T04:52:00.001-07:00

är underbar, naturligtvis kall , särskilt om man kommer från 27 grader i Kinshasa och ofta regnig, fast nu skiner solen. Men de långa sommarkvällarna kan ingen tropisk värme slå. De är underbara. Annars är det som vanligt när man varit utomlands en längre tid. Underbart att träffa vänner och nära och kära. Men sedan förvånar jag mig alltid över det svenska perspektivet. Det känns ibland lite insnöat. Det finns många som tror att vi i Kinshasa är utanför och bortanför världshändelserna. Men jag tycker att Sverige känns minst lika mycket utanför och bortanför.....

dollarkurs idag

2009-05-19T05:09:00.000-07:00

1 USD = 797 FC
100 FC = 1 SEK

Häromdagen fladdrade kursen mellan 740 och 840.

Brazzaville vs Kinshasa

2009-05-17T11:16:00.000-07:00

I veckan som gick var vi över i Brazzaville. Det är skön omväxling. Staden är bara en tiondel så stor som Kinshasa. Trafiken mer ordnad och det är lätt att ta en taxi dit man vill för en billig penning. Vi hade med oss Elin, Tittis kompis, som är på besök för att se lite av Tittis verklighet och förstå något om de båda Kongo.

Brazzaville är mindre varmt än Kinshasa. Det låter naturligtvis märkligt, eftersom de båda städerna ligger på samma breddgrad. Vår teori är att det är mängden människor och bilar påverkar temperaturen i Kinshasa.

Vi besökte Universitetssjukhuset därför att Elin inte varit bra i magen sedan hon kom till Kinshasa. Vi hade redan tagit prover i Kinshasa och fått en lång lista med mediciner utskrivna. Men det ville inte gå över. Tack vare goda kontakter i Brazzaville fick vi faktiskt tid hos professorn i gastro- och vad det nu heter. Avdelningen låg på femte våningen, utan hiss.... Det blev ett intressant studiebesök. Vi undvek att lägga händerna på det räcke som fanns i trappan, det verkade inte ha varit tvättat sedan sjukhuset byggdes, vilket är ganska många år sedan. Men professorn, en kvinna, ingav förtroende. Det tyckte både Elin och jag. Vi fick en lista på vilka prover vi skulle lämna till ett privat laboratorium och sedan fick vi goda råd om vilken diet Elin borde följa för att därmed försöka få ordning på magen. Vidare skrev hon ut en sorts "förbandsmedicin" för magen, ett pulver som skulle lösas i vatten och hjälpa tarmarna att återgå till normal verksamhet. Så nu blev det bananer, ris och kokt fisk för hela slanten för Elin. Vår taxichaufför menade att för en vanlig kongoles tar det en månad att få tid hos en specialist och här kom vi och fick tid på en gång. Så är det när man har kontakter, i båda Kongo.

Laboratoriet som vi, eller snarare Elin skulle lämna in prov på, såg rent och välskött ut. Vi fick ut en burk, för i Brazzaville accepterar man inte att man lämnar in prov i vilken burk som helst.

Efter sjukhuset åkte vi till det barnhem som vår dotter Titti tillbringade sina första månader på. Vi har varit där ett par gånger nu under den tid vi bott här i Kinshasa. Den här gången var även den franska nunnan Lucie där. Hon blev så glad att få träffa Titti igen. Titti gick hemvant runt på hemmet och visade Elin, barnen och deras rum. Sedan lämnade vi Titti att hjälpa till med att mata de små barnen medan Elin och vi åkte tillbaka till våra rum så att Elin fick vila lite. För Elin blev det ett starkt möte med den kongolesiska verkligheten.

dollarkurs idag

2009-04-28T06:00:00.000-07:00

Idag står dollarn i 840 FC,
1 SEK är ungefär 100 FC.

Flervåningshus växer som svampar, vanligt folk har stora problem

Nya skatter, bl a en flygplatsskatt som tas ut på såväl nationella som internationella flighter och flygplatser. För att resa till Luozi dit biljetten kostar 90 dollar och där 15 dollar är skatt, måste man nu dessutom betala 10 dollar direkt på flygplatsen. På den internationella flygplatsen Ndjili kostar det 50 dollar utöver den skatt som finns inbakad i biljettpriset. SANSLÖST!!

Nu måste alla som äger en bil byta registreringsskylt, en kostnad på minst 100 USD....

Fast en positiv sak har hänt. Presidenten skulle ut och åka i Kinshasa och passerade en av de gator vi utnyttjar för att köra Titti till skolan, han blev förvånad över hur illa vägen var, så nu är man på gång och fyller i alla hål och lagar den. Presidenten skulle ut och åka lite mer i vår stad, så kanske det skulle bli bättre. Han har också sagt att man ska undersöka vart pengarna för vägförbättringarna faktiskt har blivit av, WOW!!!

Finansiell kris till trots

2009-03-07T01:21:00.000-08:00

Allt känns osäkert när ekonomin i världen tycks rasa. Krisen når även Kinshasa om än lite långsammare. Framför allt märks det på dollarkursen. För ett år sedan kostade 1 USD ca 550 FC, idag kostar den 790 FC. Det är en ökning med över 40 %. Den kongolesiska ekonomin beror till stor del av dollarn. Man använder nästan lika ofta dollar som kongolesiska francs för att betala, åtminstone här i Kinshasa. För ett halvår sedan fick vi en varning om att inte ha för mycket FC i kassan för man förväntade sig just detta. Det innebär också att de flesta varor blivit lika mycket dyrare eftersom det mesta importeras. Visserligen kan den som bor på landsbygden för det mesta överleva på det som produceras i landet. Men så är inte fallet här i stan.

Vad då till trots? Jo, det jag menar är att man kan investera i sådant som inte är beroende av valutakurser eller börskurser. Det är att investera i människor. Om du vill satsa på det kommer du aldrig att förlora. Här i Kongo (DRK) har vi som jag skrev tidigare precis startat ett nytt tre-årsprogram med stöd av svenska SIDA. Det är en kamp mot fattigdomen, läs mer i mitt föregående inlägg. Tyvärr är det till viss del beroende av valutakurserna i världen. Kontraktet har skrivits i SEK, men nu har den svenska kronan sjunkit mot dollarna, så det gör att programmet får mindre pengar till ett redan hyvlad budget. Vill du bidra?

Här finns tips:

Projektkatalog Demokratiska Republiken Kongo

Missionsgåvan

Angola hissar flaggan i två byar i Bas-Congo

2009-03-06T04:50:00.001-08:00

Häromdagen hissade angolanska trupper Angolas flagga i två byar i Demokratiska Republiken Kongo, i provinsen Bas-Congo som gränsar till Angola. Vice guvernören har ryckt ut och lyckats att temporärt lösa konflikten och be de angolanska trupperna att dra sig tillbaka från byarna. Men här i Kinshasa undrar man över vad som egentligen ligger bakom, Angola är ju en vän till Kongo.

Auto-prise-en-charge...

2009-02-12T07:17:00.000-08:00

... är det nya ordet för det treårs-program och kontrakt som just nu undertecknats mellan CEC (Communauté Evangélique du Congo), SMK och SMR (Svenska Missionsrådet) och som arbetar i provinsen Bas-Congo i Demokratiska Republiken Kongo.

Det ska bli så spännande att se hur resultaten kommer att bli. Framför allt handlar det om kampen mot fattigdomen, men den kommer att ske på ett antal olika fronter. Hjälp till befolkningen att förbättra sina skördar, bättre utsäde; stöd till de kollektiv som föder upp djur för slakt; initiativ för skapandet av spar- och kreditkassor på landsbygden. Plaidoyer, påverkan på staten att ta sitt ansvar när det gäller infrastruktur, skolväsende, sjuk- och hälsovård, mänskliga rättigheter m.m. Inom ramen för detta vill man också bidra till fostran av ungdomen när det gäller civila rättigheter och skyldigheter, samt konfliktlösning. Det vill CEC försöka göra genom ett sportprojekt, eller en fotbollsskola liknande den som hållit på i några år i Brazzaville tillsammans med Gothia Cup.

Auto-prise-en-charge, innebär bl.a. att programmet är förankrat i befolkningens önskningar och behov. Men det innebär också att det inte i första hand är en enorm summa pengar som "distribueras" utan att det handlar om stöd till dem som redan börjat ett arbete inom ramen för olika områden. Det handlar om att människor själva har ett intresse att förändra och förbättra sin situation, att själv ta ansvar.

Cinq Chantiers

2009-01-27T05:15:00.000-08:00

Les cinq chantiers skrev jag om förra året. Det var de fem områden som Kabila skulle satsa på för Kongo. "De fem arbetsplatserna", eller byggplatserna. Det lät ju så bra, satsa på infrastruktur, skola och hälsovård m.m. De som följer Kongo via internet, radio och TV har kunnat se hur massor av maskiner av olika slag, mest för vägarbete och byggen, har fraktats till Kinshasa från hamnstaden Matadi. Men sedan har de hamnat på någon uppsamlingsplats för man har inte sett något egentligt arbete.

Cinq chantier, har blivit en visa här i Kinshasa. Man skojar om det när man kör på gator som har fler hål än asfalt, eller när man ser någon som bygger själv, eller när man ser en kines på gatan.

Nu har man iallafall börjat arbetet på den stora paradgatan, Boulevard de 30 juin, mitt inne i centrum. Man tar bort mittpartiet som varit planterat med tjusiga palmer och så ska man på det viset bredda boulevarden, kanske blir det tre filer. Arbetet går faktiskt ganska fort framåt. Men sen då, undrar vi nu. Kommer pengarna att ta slut eller kommer man att fortsätta med resten av vägnätet som behöver förbättras, gator behöver breddas för att kunna svälja all trafiken, annars blir det ändå trafikstockningar till och från boulevarden.

Banker växer upp som svampar ur jorden också. Nu har vi flera uttagsautomater i Kinshasa, men man kan bara ta ut 500 USD och på andra enbart 200 USD. Det blir dyrt när man får betala mellan 40 och 90 SEK per uttag.

Hus byggs det också. En del menar att det är alla de från östra Kongo som finns i parlament och regering och i administrationen som nu har gott om pengar och försöker bygga så länge de sitter kvar vid köttgrytorna. Det byggs över hela Kinshasa, med tjusiga material, pelare och utsprång. Man undrar ibland över vilka resurser det faktiskt måste finnas.

lite om allt möjligt

2009-01-27T00:31:00.000-08:00

Det är fullt ös på jobbet. Vi har ett nytt treårsprogram som förhoppningsvis ska starta inom den närmaste tiden. Men innan dess ska vi få besök av Svenska Missionsrådet som ska försäkra sig om att vi har talat med målgruppen och att vi har kompetens. Ibland kan man undra vem som har störst kompetens. En nyutbildad ung man som kan teorierna om bistånd utan och innan och ställer frågor enligt manualen, eller....

SMR kommer på lördag och då ger vi oss direkt av till Kimpese, sedan till Luozi på söndagen. Tillbaka till Kinshasa den 4 februari, sedan ska de vidare till Brazzaville den 5 februari. Hur tror de att de ska få en verklig uppfattning av situationen på så kort tid???

Men vi ska göra vårt bästa!

Två av våra medarbetare här på kontoret är just nu i Brasilien och deltar i World Social Forum, eller Forum Social Mondial. Det ska bli spännande att höra vad de har att säga när de kommer tillbaka.

Vår extradotter Tanya, äldsta dottern till våra vänner i Brazzaville, ska nu flytta från oss. Hon läser en master i public health och har hittat eget rum nu. En duktig tjej. Ett tag var jag trött på att ha huset fullt med människor men nu när en av dem ger sig iväg känns det som att det blir lite tomt. Men hon kommer att hälsa på oss på helgerna.

invasion av Rwanda

2009-01-20T11:37:00.000-08:00

Imorse gick Rwandiska trupper in i östra Kongo enligt BBC. Här i Kinshasa visste folk ingenting förrän nyheten dök upp på BBCs hemsida:

http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/7839510.stm

Det är tydligen en gemensam operation mellan Rwanda och RDC för att krossa FDLR, som är hutu-gerillan.

Men vi undrar verkligen vad detta ska leda till

full fart på nya året

2009-01-19T04:14:00.000-08:00

Med racerfart har nya året börjat. Undrar om det ska fortsätta så hela året eller är det bara ytterligare ett bevis för att tid är relativ och att livet går snabbare och snabbare, jag tror att min kära pappa håller med.

Massor med besök från Sverige, dels från SMK, Svenska Missionsrådet m.fl., dels en grupp turister med anknytning till kyrkan som kommer för att besöka och lära sig mer. Det största problemet med besök, som i sig är ganska trevliga, är logistiken.

Nu är flygplatserna i Bas-Congo stängda, sedan två månader. Det betyder att man måste ta sig med bil när man ska till Luozi. Och svenskar som kommer i tjänsten brukar inte ha mycket av den varan. De tror att det är som i Sverige där man har flera alternativ. Man ska hinna med så mycket. Vi har massor av besök på programmet här i Kinshasa där det kan ta timmar att ta sig fram på grund av trafiken och så hinna till Luozi och besöka olika platser och människor, det bara går inte att få ihop....

Så är huset fullt av folk, Tanya från Brazzaville som studerar, Mama Matondo som går kurs, Kiwa, Emmanuel och Julie som bor här medan Maria är i Rwanda....

"tradigt"

2009-01-04T05:15:00.000-08:00

Det är nu man skulle skriva om alla nyårslöften och alla förhoppningar man har inför det nya året. Men det känner jag inte alls för. Jag gav inga nyårslöften och jag tror egentligen inte att det blir ett bra år.... Jag är verkligen en dysterkvist just nu. Kanske beror det på att det är lite för mycket för tillfället.

Mannen befinner sig på äventyr i den tropiska regnskogen och jag kunde ha följt med, men dottern har nog av afrikanska äventyr i den stora staden och ville inte.

Själv jobbar jag med bokföringen som har en tendens att inte vilja stämma så det kräver extra arbete och tankeverksamhet för att hitta var felet ligger.... Förhoppningsvis ska jag i veckan kunna lämna över detta till två andra medarbetare så att jag kan få tid att jobba med det som jag tror borde vara min uppgift här. Vi får väl se hur det blir.

Skulle så gärna vilja skriva om en massa fantastiska saker. Men idag är nog "one of these days"... när livet är lite "tradigt".

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

2008-12-26T13:24:00.000-08:00

“So get up, take the child and his mother and escape to Egypt, and stay there until I tell you to leave. Joseph got up, took the child and his mother, and left during the night for Egypt.” (Matt 2:13b-14)

It is difficult to imagine how many people will be wandering about or crossing frontiers during this Christmas. Only here in Congo, since September this year, another 250.000 are “on the road”. “Displaced due to the war” is what they are called. However, this year our prayers and thoughts are in favor of those who once fled war and threats of violence or forced recruitment and who now are “sent back home”, to Kongo, by the Swedish Office of Migration.

“Home”, is that in the East where the houses were looted and burnt and where your wife was killed because she couldn’t say where you were? “Home” is that where your son disappeared seven years ago? And you have no idea whether this, now 13 year old, boy is dead or alive.
Or is “home” Kinshasa, where the International Airport is located, some 1000 miles from where you fled? Where people are suspicious of you because you speak Swahili instead of Lingala, where your name is different and maybe also your looks. Can Kinshasa, this huge African melting-pot where the unemploy-ment rate is 80%, where public schools and hospitals are non-functional ever be home?
Well, we don’t know. We pray that those with whom we are in contact shall remain in good spirit and survive Christmas. We pray that support groups in Sweden shall have success but most of all we pray for peace, sustainable peace and reconstruction in eastern Congo, so that fleeing will no longer be necessary.

And we invite You to take part in our prayers. As you celebrate His birthday, and think about Him as one of the world’s millions of refugees, we invite You to pray and act in favor of refugees near you.

May 2009 be a year of Peace and Hope
not only for You
but for the whole world
Anne, Carl, Gabriel o Laetitia Sundberg

Vi ska krossa er...

2008-12-02T04:47:00.000-08:00

Human Rights Watch har precis publicerat en rapport om situationen i Kongo. Det handlar om det politiska rummet och hur oppositionen har behandlats och behandlas. Bland annat kan man läsa om det som hände i våras i provinsen Bas-Congo.

Här finns en länk till dig som är intresserad av att läsa om situationen här i Kongo-Kinshasa.

http://www.hrw.org

läs och reagera

2008-12-01T04:56:00.000-08:00

Tyvärr är Lys och Jessica inte de enda offren för svensk migrationspolitik.

Här är en länk till den hemsida där man kan såväl skriva under en namnlista som ge pengar. Vi har fått vara med och förmedla pengar här i Kinshasa.

http://lys-och-jessica.info.se/

skäms att vara svensk

2008-11-24T03:50:00.000-08:00

...gör jag

Det är nu andra gången som vi fått kontakt med en person som avvisats från Sverige. Vad håller vi på med i Sverige. Denna gång handlar det om en ung flicka, knappt 20, som ursprungligen kommer härifrån Kongo. Men hennes familj flyttade till Dubai för ca 9 år sedan. När hon var 15 blev hon gravid och eftersom sharialagarna gäller i Dubai flydde hon och hennes mamma till Sverige. Hennes lilla dotter föddes våren 2005 i Sverige. Den unga mamman började leva öppet för något år sedan då hon kom in på vårdlinjen på gymnasiet. För 10 dagar sedan kom polisen och hämtade henne på praktikplatsen och hennes dotter från dagis. Sedan eskorterades hon och dottern till Kinshasa av 5 beväpnade poliser. Här har hon ingen familj, hennes släkt finns i Kikwit, men med dem har hon inte haft kontakt sedan hon var liten. Hon släpptes av i Kinshasa med 100 USD på fickan. Hon hann knappt få packa sina och dotterns tillhörigheter, inte heller fick dottern som är knappt 4 år något skydd mot infektioner eller andra vaccinationer man brukar anse viktiga när man reser till ett land i tropikerna.

Igår eftermiddag, söndag, kom hon till vårt hem sedan jag fått ett telefonnummer till en kontakt här i Kinshasa. Dottern var med. När jag frågade henne om hon var i kontakt med sin mamma som fortfarande gömmer sig någonstans i Sverige sa hon att hon inte ville eller vågade prata med henne. Mamman bara gråter och för att hålla ihop orkar hon inte prata med henne. Hon måste försöka vara stark för dotterns skulle. Vi hade fått besked från ett par församlingar på hennes hemort i Sverige att de skickar lite pengar och jag fick förmedla ett förskott på detta. Vi hade också ett myggnät som besökande svenskar välvilligt lämnat efter sig som vi kunde ge henne och dottern.

Jag hoppas att några av er som läser detta försöker engagera er och göra något. Det är inte roligt att vara svensk i dessa dagar. Tydligen är det lättare för de som kommer från Rwanda att få skydd i Sverige. Jag vet inte om det bara är rykten som går, eller om det är sant. Jag har ingen möjlighet att kolla, men om du har så gör det.

Malaria igen....

2008-11-14T03:25:00.000-08:00

Det är så fruktansvärt tröttsamt med malaria. Nu gjorde jag samma tabbe igen.... Jag tog malariakur och tyckte att jag var frisk, satte igång att jobba för fullt och så...pang, bom.... så säger kroppen ifrån, hehä du....

Så nu har jag vilat en hel vecka och förhoppningsvis ska jag kunna vara på jobbet på måndag igen. Typiskt att sånt här kommer precis när man har som mest att göra. Men så är det. När man är det minsta nerkörd, så kommer gärna malarian som ett brev på posten, höll jag på att säga. Men här kommer ju faktiskt inte posten, inte på ett år. Jo det vill säga för några veckor sedan fick jag ett lass post, men sen har det inte blivit mer.

Fortfarande problem i östra Kongo. Man talar om angolaner och andra utländska trupper som tydligen är inblandade och inte minst Rwanda.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/7726690.stm

Förvirrad situation i Östra Kongo

2008-10-31T01:12:00.000-07:00

Här i Kinshasa är det lugnt, som om ingenting hänt. Visserligen var vi på alerten i förrgårkväll då vi fick varningar om att man kunde vänta sig frustration mot MONUC (FNs mission i Kongo), det var lite tommare på gatorna under onsdagskvällen och morgonen igår torsdag.

Mer om situationen i öst kan man läsa på BBC News Africa och The Guardian:

http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/7701269.stm

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2008/oct/31/congo-united-nations

Kriget i Nord Kivu och ny regering

2008-10-29T04:29:00.000-07:00

Här kan ni läsa om den nya regeringen i Demokratiska republiken Kongo:

Det är Radio Okapi som skriver:

http://www.radiookapi.net/index.php?i=53&a=20834

De skriver även om kriget i Nord-Kivu som nu närmar sig Goma:

http://www.radiookapi.net/index.php?i=53&a=20862

På resande fot

2008-10-27T11:26:00.001-07:00

Hemma igen i Kinshasa.....

Jag har varit på resande fot sedan den 9 oktober, först var det fest i Kimpese. 10 - 12 oktober firade CECO 100-års jubiléum. Det är den skola som grundades av amerikanska, brittiska och svenska missionärer. Dit kom de bästa av hela provinsens ungdomar för att läsa vidare. Idag finns det ett universitet också med utbildning i medicin och agronomi bl.a.

Sedan tillbaka till Kinshasa och hämta en svensk delegation och så missionsflyget till Luozi för ett seminarium om kyrka och ekonomi. Det var ett spännande kulturmöte. Det handlade om att förstå det osagda, läsa kroppsspråk, tolka de ord som sas...

Flyg också tillbaka till Kinshasa efter fyra tuffa dagar, fantastiskt att flyga över Kongo-floden, världens 2a största flod.

Nytt besök på fredagen, idrottspastor från Sverige och fotbollsledare från Kongo. Sedan med bil, vår egen, till Kimpese. Jag körde. Där hade vi möte om ett nytt projekt, en fotbollsskola för barn och ungdomar i syfte att ge en meningsfull "fritid", men framför allt genom den lära ut demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Dessutom är syftet att visa att man kan kämpa på plan i olika lag men följa reglerna och vara vänner efteråt, fred och försoning med lite tjusigare ord. Det var också spännande, 15 presumtiva ledare dök upp till introduktionskursen varav 1 kvinna. Hon var verkligen modig. Hon var inte så värst bra på fotboll, men kan kanske få rum i projektet ändå eftersom en del av verksamheten är mera social.

Under tiden vi har varit i Luozi och Kimpese har Demokratiska republiken Kongo fått en ny regering. Premiärminister Muzito hade utsetts tidigare. Mer om detta senare....

Fattar inte hur man tänker i Sverige...

2008-10-02T07:47:00.000-07:00

...när det gäller flyktingar. Vi har just fått ta hand om en man som avvisats från Sverige efter 6 år. Han hade fast arbete sedan 2006 på ett tillverkningsföretag i Småland. Väl integrerad i samhället och medlem i en missionsförsamling. Vad den egentliga anledningen är till avvisandet har jag inte förstått, handlar det om att det nu är fred i Kongo??? eller handlar det om att man inte tror på hans historia????

Han kommer från östra Kongo, han har till varje pris försökt undvika att värvas till de olika arméer som fortfarande slåss, Maï-Maï, RCD och FARDC. Han flydde till Sverige via Uganda. Hans fru har sedan blivit förhörd av militär på ett sådant sätt att hon dog. Barnet vet han inte var det finns.

För en vecka sedan kom han hit till Kinshasa i sällskap med 5 svenska poliser och ytterligare en person som avvisades. Han riskerade att fängslas vid framkomsten, men tack vare att det fanns en person vid passpolisen, som kände hans pappa, kunde han rädda honom undan fängelse. Han är nu deprimerad och rädd, känner inte någon i Kinshasa. För tillfället bor han hos den man som hjälpte honom på flygplatsen, men det är inte hållbart hur länge som helst. Han vågar inte röra sig på gatorna, har ingen försörjning och kan knappast få någon. Tidigare var han lärare i östra Kongo och nu hade han fast jobb i Sverige......

Att lämpa av honom i Kinshasa är som om en svensk skulle utvisas från USA och lämpas av i Bryssel eller Milano, fast värre, för det är ju ändå inom unionen....

Dessutom kan han inte återvända till sin hemby, det är uteslutet i nu-läge och varifrån skulle han få pengarna. 300 SEK fick han av svenska polisen.....

Jag fattar inte hur man tänker på Migrationsverket.... i Sverige....

Dessa ständiga elavbrott...

2008-10-01T06:39:00.000-07:00

...nu börjar jag bli trött på att inte ha ström, eller bara ha ibland. Vi har nog ström knappt 8 timmar om dygnet. Gissa om det blir varmt i huset?! Just nu går motorn som jag skaffade i november förra året, tack och lov. Tack vare den kan jag koppla upp mig på nätet och använda datorn samt göra min caffe latte. Vad hade jag gjort om jag inte fått mitt kaffe.....

Vi hade faktiskt lite mer än 8 timmar ström förra dygnet. Strömmen kom tillbaka vid 21-tiden och försvann igen idag vid 10-tiden. Så nu tuggar motorn på, diesel kör vi med. Inte bra för miljön, men vad gör man?

Det har faktiskt bara blivit sämre på el-sidan. SNEL, som det statliga elbolaget heter, har stora problem. Men man undrar vart alla biståndspengar tar vägen, eller allt det vi konsumenter betalar. Nu väntar man på reservdelar. Vi är utlovad 40 dagar av dessa avbrott innan man lagat den stora station som förser vår stadsdel och några till med el.

Youssou N'Dour i Kinshasa

2008-09-16T05:39:00.000-07:00

Vi har varit på en fantastisk konsert med Youssou N'Dour. Han var i Kinshasa under helgen. Stor gala-föreställning på Grand Hotel på fredagen, 200 $ per person. Den var vi inte på....
Istället gick vi på Halle de la Gombe, en utomhusscen, där kostade inträdet 30$, helt rimligt. Konserten skulle börja kl. 20.00. Som de svenskar vi är anlände vi ca 20 minuter innan. Fullt med folk i baren intill, men inga tecken på att det snart skulle vara konsert. Vi träffade lite andra svenskar från ambassaden och pratade. Så småningom närmade vi oss scenen. Men inte förrän ca 22 kom konserten igång. Men så bra!!!
Fantastisk musik och musiker, och vilka trummor!!! Dansare som var helt otroliga.

Situationen i Kongo

2008-09-04T06:42:00.000-07:00

Som alltid är det svårt att riktigt bedöma läget eller sia om vad som kommer att hända. Men här följer det jag uppfattar om situationen i landet:

Bacongo – Bundu dia Kongo

I Bacongo är det nu lugnt, åtminstone på ytan. Dom föll för två dagar sedan angående de fyra som stod anklagade. Två dödsdomar och två minst 20-åriga straff beslutade domstolen i Mbanza Ngungu. I tidningar och radio har det sedan diskuterats om huruvida man borde försöka ställa l’auteur intelligent, alltså Muanda Nsemi , till svars. Han har ju immunitet som parlamentsledamot.

Lärarlöner

I måndag skulle det vara skolstart. Men lärarna kom inte till jobbet. De vägrar eftersom staten ligger efter med lönerna. Vissa privata skolor har startat men inte de statliga skolorna. I tidningarna talas om regeringens misslyckanden. Man hade lovat en skolstart till ett visst datum då allt så att säga skulle finnas på plats, vara ordnat, från statens sida. Lärarna har inte fått löner och kan alltså inte betala sina egna barns skolavgifter.

Man skriver också om att staten ska ha försökt muta lärarna, genom att betala ut vissa pengar. Löneutbetalningar ska dessutom ha skett natten mellan lördag och söndag, alltså den gångna helgen, enligt Le Potentiel.

Läkarna

Enligt uppgift är läkarna fortfarande i strejk, åtminstone till viss del.

Les cinq chantiers

De fem ”byggplatserna” för att få landet på fötter har snarast blivit ett bittert skämt. Den väg vi åker till jobbet varje dag var stängd under 10 månader, det var inte hela vägen bara en bit på ca 500 m. Så lång tid tog det att reparera den biten. Man startar ett byggarbete, sätter dit maskiner, väghyvlar, kommer med makadam. Sedan tar det stopp, inget händer på ca 8 månader, sedan börjar man jobba igen och efter 10 månader är 500 m väg klar….

Men det har påbörjats fler vägarbeten än vår lilla bit, så vi får väl se. Men folk klagar över att inget händer.

Kineserna

Kineserna är här i full frammarsch. De skänker kinesiska maskiner och ska enligt uppgift hjälpa till med både det ena och det andra. Folk uppskattar att de får saker och ting gjorda, men de gör det med egen arbetskraft från Kina. Nästan varje dag på TV är det något nytt projekt där kineser är involverade. Det gäller gruvindustri, vägbyggen, sjukhusbyggen, donationer av läkemedel m.m.

MLC s man i landet ”rånmördad”

I skrivande stund har jag tappat bort hans namn. Men, strax innan jag kom tillbaka till Kinshasa i juli kom denne politiker körande på natten med sin livvakt strax ovanför i vår stadsdel, Ma Campagne. De hade varit på ett bröllop eller stor fest. De stoppas av vad som ser ut att vara militärer, en hotande situation uppstår och livvakten tar till vapen, vilket också militären gör. Politikern dör, livvakten skadas, en av ”militärerna” skadas också. Av många uppfattades det som ett politiskt mord och det har man försökt utreda i två månader nu. Varje dag framkommer nya uppgifter. Allra först anklagades Kinshasas guvernör för att vara den som beställt mordet. Det var den militär som skadades och alltså arresterades som kom med de uppgifterna. Själv hade han dock aldrig mött guvernören, men det var så man hade sagt till honom.

Strax efter detta mord, mördades också en stor artist och det har varit många spekulationer angående hans död också.

Denna situation gör också att vanligt folk inte gärna är ute sent på kvällarna. Kvällen när Laetitia äntligen kom fram med Brussels Airlines var vi ute på Ndjili. Så var även Mama Christine från Nzo Binati. Eftersom de kom fram sent, var klockan ca 01.30 när vi körde hem. Chaufförerna var måna om att köra i konvoj. De körde snabbt och när vi kom fram erbjöd jag papa Célé att för hans säkerhets skull ta bilen hem istället för att gå. Men inte ens det ville han, utan han fick sova över hos mig. Det säger lite om hur vanligt folk bedömer säkerhetsläget.

Jag har dock inte haft kontakt på ett bra tag med ambassaden. De har haft semestrar , men jag kommer att kontakta dem med det snaraste och återkommer då med mer om säkerheten i landet.

Militären

Ett problem som gäller ovanstående är militären som inte heller de fått ut sina löner. En officer lär ha svarat att han aldrig gett sina militärer order att råna och mörda, men att han heller inte förbjudit dem…

En armé i anarki är nog det farligaste för det här landet.

Presidenten och ekonomin

Kritiken hopar sig mot presidenten i första hand och hans regering i andra hand. Jag återkommer senare med mer detaljer om förhållandet mellan Kabila och Gizenga, samt Kamehres roll.

Det händer för lite. Det är sporadiska händelser som blåses upp på TV. Ett vägbygge avslutas, en mängd maskiner kommer från Kina, osv. Men väldigt lite händer.

Dollarn har sjunkit i värde i övriga världen, men här har dollarn ökat i värde i förhållande till FC. Köpkraften minskar alltså för den vanlige kongolesen. Människor får det allt svårare att få det att gå ihop. Det är inget gott läge för Kabila.

Söndagmorgon

2008-08-31T02:06:00.000-07:00

Sitter på verandan, njuter av förmiddagen, tar en kopp caffe latte, den viktigaste lyxen som jag unnar mig. Jag har tagit med en expresso och latte maskin, bara för att upptacka att man kunde köpa nästan exakt samma här...

Jo, då Titti kom fram, sent på kvällen dygnet efter. Vi var ute på Ndjiliflygplatsen och hämtade henne. Vi var två Landcruizers från kyrkan. Så när vi hämtat våra passagerare körde vi i konvoj tillbaka genom ett väldigt tomt Kinshasa kl. 01-02 på natten. Chaufförerna ville verkligen inte köra ensamma. När vi kom till vårt hus erbjöd jag vår chaufför att ta bilen hem, men inte ens det ville han. Så han fick sova över i gästrummet. Det finns alltså fortfarande en stor rädsla för vad som kan hända.

Problemet är alla soldater som inte fått sin lön och vars enda betalningsmedel är att hota folk med vapen och råna.

Titti Hilton i Cameroun

2008-08-14T09:08:00.000-07:00

Typiskt! När Titti nu skulle flyga ensam till Kinshasa så fastnar hon i Cameroun (=Kamerun) på grund av ett fel på planet. Mellanlanda skulle man, men man kom aldrig vidare för en "fuite de carburant", bensinläcka. Det är ju en fantastiskt tur att de inte fortsätter med ett sådant fel. Där satt jag, Matthieu, en god vän och så chauffören och väntade på flygplatsen, men inget plan och ingen Titti. Då är det ganska fantastiskt med mobiltelefon. Titti ringer med sin speciella signal. Hon har själv spelat in den på min telefon: "Mamma de e Titti som ringer, svara då, mamma de e Titti som ringer, svara då...." Mamma, vi har inte lämnat Yaounde ännu, det verkar vara ett problem.

Sedan utväxlade vi en mängd samtal, där jag fick en del information av Brussel Airlines i Kinshasa och hon fick en del av kabinpersonalen. Så småningom fick vi veta att passagerarna skulle gå av planet. Men Titti ombads stanna med kabinpersonalen, hon hade assistans, tack vara att hon är under 18 år. Sedan "seglade" hon förbi den uppretade skaran av passagerare och fick följa flygvärdinnor och stewards till Hilton Yaounde, där hon fick eget rum. Wow! Pigg som en mört vaknade hon idag och berättade att hon skulle äta frukost 08.30 tillsammans med personalen i Hiltons frukostmatsal. Jag fick telefonsamtal från kabin-chefen igårkväll som meddelade mig var de befann sig och att hon hade ansvar för Titti och idag har jag fått flera sms om läget och att flyget förväntas komma ikväll ca 23.10 till Kinshasa.

Så vår 17-åriga dotter är i Yaounde, Cameroun, Calle i Skummeslöv, Gabriel i Malmö (haur du sitt Malme haur du sitt varlden) och jag i Kinshasa, DRC.

De´ e´måndagmorgon...

2008-08-11T02:13:00.000-07:00

.. och mitt huvud känns så tungt.

Fast inte av samma skäl som för Povel Ramel. Det är ju torrperiod, men himlen är tung, heltäckande skyar, ingen sol. Igår regnade det till och med, vilket är ytterst ovanligt i augusti. Regnen ska inte komma förrän i oktober. Jag har alltid varit påverkad av lufttrycket, jag borde ha en barometer här. Det är ett släktdrag, mina systrar har det likadant.

Ny vecka, lite tungt, eftersom det är så mycket att göra. Men jag längtar absolut inte härifrån. Har så underbara kollegor så jobbet är roligt. Bara frustrerande att inte hinna med allt man vill.

Här i Kinshasa fortsätter den intressanta rättsprocessen att finna vem som mördade en av MLCs ledare. Igår visade man på TV hur hans säkerhetsvakt fick demonstrera hur han satt i bilen och vad som hände i en rekonstruktion, alla advokater, domare, jury var på plats för att bilda sig en uppfattning om hur det gick till. Det handlar om huruvida det enbart var ett väpnat rån eller om det faktiskt var ett politiskt mord. Det finns mycket underligt i det hela. Befolkningen i gemen är nog övertygad om att det låg politiska skäl bakom. Det är guvernören i Kinshasa som av en av de tillfångatagna förövarna hävdar ska ha gett order om överfallet. Överfallet skedde i mitt bostadskvarter.... Vi får väl se om sanningen kommer fram...

Tid

2008-08-08T02:26:00.000-07:00

Tid ett relativt begrepp. Tiden går snabbare ju äldre man blir. Hur går det ihop med att tid är det enda vi har, eller är det bara stunden just nu.

Just nu är jag så frustrerad över att inte hinna med allt som måste hinnas med. Är livet bara arbete? Oftast här i Kongo så känns det faktiskt som att det är stunden just nu och människan framför mig som är det viktigaste. Men omvärlden kryper allt närmre på här också. E-mail, telefon, Skype..... allt gör att det snurrar fortare och fortare. Posten är det enda som blivit sämre även här. För två veckor sedan fick jag post från före jul, inklusive min deklarationsblankett som skulle varit inlämnad för den 2 maj. Jag har nog blivit skönstaxerad. Ska försöka få kontakt med myndigheten för att förklara att jag inte med flit låtit bli att deklarera.

Kommunikationen går snabbare, men det faktiska livet kan inte levas snabbare. Det tar tid här för att göra saker. Vägarna tillåter inte att man snabbt kan ta sig från A till B så att man kan undersöka allt som till exempel biståndsorganisationerna hemma i Sverige vill ha svar på. Visst är det ok att man skärper kontroll och krav så att pengar inte hamnar på fel ställe. Men var finns förståelsen för att inte allt kan göras i den hastighet som Sverige önskar.....

Hela den här veckan har gått åt till utvärdering, revision. Jag och projektledaren här i Kongo har jobbat som små blå. Han har jagat fakturor från olika företag som man betalat, kvittona finns men inte själva fakturan. De måste fram, chauffören jagar mellan kontoren i Kinshasa och revisionsfirman. Så blir allt klart och så tror vi att vi kan pusta ut och fortsätta med nästa sak. Men då kommer frågorna igen. Har ni gjort en förundersökning som gör att ni kan mäta enligt de indikatorer ni angett i ansökan, hur kan ni veta att det är si eller så? Var ska resten av pengarna komma ifrån när ni söker 25% av kostnaden för att köpa en bil? Var finns stadsplanen och fastighetskartan för tomten där ni ska anlägga fotbollsplanen för ungdomsprojektet... osv osv

Om jag vill köpa en bil i Sverige och ber att få låna 25 % av kostnaden, måste då banken veta vem som står för de 75 %???

Vi ska snart sätta igång och jobba igen och försöka svara på alla frågorna. Jag beundrar särskilt min kollega som orkar svara om och om igen på olika biståndsgivares alla frågor. Han vill jobba för att förbättra situationen i landet. Han borde vara utled på att vara beroende av dessa biståndsgivare som säger att behoven ska komma från "basen" men sedan ändå bestämmer vilka behov man vill ge pengar till, trots "basens" uttalade egna behov....

Ja, ja, jag ska ta mig samman snart och börja om igen..... med jobbet......

La journée de parents

2008-08-01T02:27:00.000-07:00

Idag är det föräldrarnas dag här i Kongo. Så det är en röd dag. Vad gör man då för att fira sina föräldrar? Jo, man går till kyrkogården och gör fint sina föräldrars grav. Här växer ju gräset eller ogräset så oerhört snabbt och högt att alla kyrkogårdar efter några månader ser ut som savannen. Det finns ingen kyrkogårdsförvaltning här så allt vilar på familjen om det ska bli fint. Idag röjer man ogräset och gör fint på graven, kanske placerar man en ny plastblommekrans i starka färger, säkert häller man också lite nsamba, palmvin, rättar till det som trillat, en vinflaska eller en balja. Ceremonin sköts av de barn som kallas bana bambuta, barn till en pappa, eller barn till en mammas bror. Man skjuter också ett skott innan man går in på gravplatsen, för att blidka förfädernas andar. Om man inte skött sitt uppdrag finns risken att det går en illa. Den som förlorar sitt jobb eller blir sjuk, funderar över om det kan bero på att man inte var med och iordningsställde graven. Då får man söka upp den äldste bland bana bambuta och be honom ordna vissa ceremonier så att man kan be om förlåtelse. Om man sköter sitt uppdrag får man i gengäld välsignelse och lycka i livet.

Jag sänder en tanke till mina förfäder, man blir påmind om familjens betydelse här. Jag måste vara lite afrikan, som min man säger, eftersom jag gillar att gå till kyrkogården hemma i Sverige.

Men den 1 augusti är också min och Carls förlovningsdag. För 34 år sedan på en bergssluttning i Norge bytte vi ringar. Inget tramsigt amerikanskt fjanteri med en överraskning från en pojkvän som helt plötsligt presenterar en ring. Utan det var ett beslut som tagits gemensamt, pengarna hade sparats för att vi tillsammans skulle byta ringar som man gör i Sverige. Vi lovade varandra till varandra. Det tycker jag är viktigt att fira. Så förhoppningsvis får Calle en blombukett från mig idag. Han ringde i morse och gratulerade mig och oss. Puss!

Nsikumusu eller väckelse i Luozi

2008-07-26T08:52:00.000-07:00

Jag har varit på väckelsekampanj, i Luozi. Det var gudstjänster, bibelstudier, sång och musik och extas. Ordet för väckelse är nsikumusu, men det är också ordet för extas, eller när Guds ande drabbar människor. För antropologen är det oerhört spännande att delta och studera. För representanten för SMK viktigt att representera och följa.

När jag kom tillbaka till Kinshasa hade ryktet redan gått före att Mama Anne hade minsann kunnat dansa fram (dvs röra lite på höfterna till musik) när hon skulle presenteras. "Elle s'intègre facilement" var omdömet. (ungefär: hon låter sig integreras, lätt).

Också denna gången flög vi till Luozi, men det var inte så bra väder som i oktober förra året, utan typiskt torrtidsväder, molnigt och ingen sol. Å andra sidan är det oerhört skönt för en nordbo, ungefär som en bra svensk sommar temperaturmässigt. Lite svalt på nätterna så att man får ta på sig lakanet och ibland till och med filten.

Efter de fyra dagarna med väckelsemöten så var det dags för annat jobb: utvärdering av två projekt som finansierats av SIDA via SMR (Svenska Missionsrådet) och Svenska Missionskyrkan. Vi har besökt skolor som upprustats, träffat lärare, rektorer och elever för att kolla utfallet. Kurser som lärarna deltagit i, har de haft någon verkan. Har man fått de läromedel som utlovats osv. Vi har besökt Luozi, Mawanda, Kimpese, Lukala, Nkuilu Ngongo och Inkisi och så till sist tillbaka till Kinshasa igår fredag. Bara en dags försening.

Världens centrum

2008-07-12T06:04:00.000-07:00

Var ligger det? När man är i Sverige har man nog en tendens att uppleva att man befinner sig ganska nära världens centrum. Åtminstone tror man sig vara mitt i händelsernas mitt. Men det är verkligen relativt. Nu när jag är tillbaka i Kinshasa tycker jag att jag återigen befinner mig mitt i världens centrum. På ett sätt har jag ju rätt för Kinshasa ligger nästan mitt på ekvatorn och skulle i så mening kunna förklaras vara i centrum....

Vi vet att det ekonomiska världens centrum egentligen ligger någonstans i Asien, att vi i Europa tillhör den gamla världen och att superkrafterna delvis befinner sig i väst, medan de som utmanar den militära makten befinner sig i öst.

Jag tror att det finns i en potential i Afrika som kan komma att märkas så småningom och jag tycker att det är otroligt spännande att få vara här och se och uppleva.

Under "semestern" hemma i Sverige hann jag inte med att skriva någonting alls på denna blogg vilket möjligen antyder att livet snurrar ganska fort i Sverige. Men tro inte att man ligger på latsidan här. Jag har redan hunnit ha ett antal arbetsmöten och nästa vecka åker jag till Luozi för att dels vara med om en väckelsekampanj och dels arbeta med det humanitära projektet för Bas-Congo.

Stackars män i Kinshasa

2008-04-25T05:00:00.000-07:00

Som socialantropolog är det intressant att fundera över den panik som just nu griper Kinshasa. Män blir av med sina penisar på ett mystiskt sätt. Det är "sorcerers" (trollkarlar) som bara genom att röra vid en person, i detta fallet män, stjäl deras könsorgan.

I onsdags gick myndigheterna ut på TV och sa att de som ligger bakom dessa rykten ska straffas. Men det hindrar inte att män är rädda.

13 personer har arresterats misstänkta för att vara trollkarlar, enligt Reuters, och för att ha stulit eller krympt mäns penisar. Det har varit flera som nästan blivit lynchade efter att ha anklagats av folk för att vara en sådan trollkarl.

När polisen försöker säga att mannen fortfarande har sitt organ så säger de att den har blivit så liten, eller att de blivit impotenta. - Hur vet du det om du inte har försökt använda den? ...

En del anklagar till och med Bundu dia Kongo i Bas-Congo för att ligga bakom dessa uttryck av häxeri.
"Tt's real. Just yesterday here, there was a man who was a victim. We say. What was left was tiny," said 29-year-old Alain Kalala, who sells phone credits near a Kinshasa police station. - Reuters.

Hipp, hipp, hurra!!!!

2008-04-23T00:12:00.000-07:00

Idag är det min födelsedag! Var uppe 5.30 för att skicka pass till Ruth i Luozi med flyget. Ingen sång, inga blommor, inget kaffe på sängen. Saknar verkligen familjen idag.

Ikväll ska jag fira tillsammans med några av kollegorna och så de tre fotbollsvolontärerna från Brazzaville som kommit över till Kinshasa. Vi ska äta middag på Chez Philo. Det ska iallafall bli trevligt.

Kinshasa är otroligt varmt nu. April är den varmaste månaden och det är så varmt att till och med lokalbefolkningen klagar.

Intryck från Luozi

2008-04-11T10:18:00.000-07:00

Förra veckan var jag i Luozi. Vi skulle jobba med kyrkans projektkoordination för att sammanställa det nya femårsprogrammet. Samtidigt ville vi se hur situationen var efter polisens insats mot Bundu dia Kongo.
Det fanns polisiära styrkor kvar. Enligt befolkningens intryck var dessa militärer i polisens uniform. De flesta talar inte kikongo utan swahili vilket innebär att de kommer från östra Kongo.

Flera hus i Luozi hade brännts ner i jakten på BDK:s medlemmar. Tyvärr drabbade detta minst lika många "vanliga" människor. Vi besökte ett par av dessa människor. För att nå dem fick vi be om lov av polisen att passera en avspärrning. Jag träffade den gamle pensionerade pastorn och hans fru framför deras kökshus som de nu bodde inklämda i efter att deras hus bränts ner. Hur ska de ha råd att bygga upp sitt hus igen. Staten tar inget ansvar. Pensionen får de inte ut heller.... De var helt förtvivlade. De råkade bara bo i närheten av BDK:s samlingsplats. De hade flytt ut i skogen när polisen började skjuta och när de kom tillbaka sa polisen att om de inte hade flytt så hade man inte bränt deras hus. Vad svarar man på den logiken?

På flera håll i Bas-Congo sköt man rakt in i folkmassan. Flera dödades, men inte heller det vill regeringen kännas vid. Det är enligt regeringen lögner som BDK sprider ut.

Matisse är död

2008-03-30T03:55:00.000-07:00

Tänk att man kan fästa sig så vid en liten katt. Matisse kom till mig för ca 2 månader sedan, då var han nog ca 8 veckor, mager, svart och inte så gullig. Men han tog mitt hjärta. Han hade ett utseende som de egyptiska katter som avbildats på pyramidernas tid. Kanske hade han gener från någon raskatt. Han borde nog ha hetat något annat mer ädelt egyptiskt. Gérard hade med honom en dag. Jag hade sagt att jag ville ha en svart katt. Han åt av hjärtans lust och var gång han hade ätit var magen som en liten kula som stod ut på var sida om hans magra kropp. När man klappade honom på ryggen kände man varje kota. Men han la på hullet utan att bli tjock.

Så försökte Gérard och jag att börja vänja hunden, Hobbe, vid att det nu skulle finnas en katt i huset. Hobbe får aldrig gå in så Matisse hade en fredad zon inomhus. Vi trodde nog att det skulle gå, så småningom. Matisse smet ut varje morgon medan jag såg efter att Hobbe inte rusade efter honom. Hobbe stod så småningom kvar på verandan medan Matisse åt gräs eller bara slickade av vattnet på de tjocka gräs-bladen.

I torsdagskväll när vi kommit hem från Kimpese hade jag besök och när personen skulle gå öppnade jag verandadörren och framför mina fötter smet Matisse ut. Utanför dörren stod Hobbe som bara högg till. Jag försökte förtvivlat öppna käkarna på Hobbe, men utan resultat, den lilla katten skrek och försökte förtvivlat komma loss. Jean, min nattvakt, kom och slog på Hobbe och till sist släppte han taget. Matisse sprang åt sidan och när jag skulle ta upp honom såg jag till min fasa att ena ögat hängde utanför. Jag lyfte upp honom och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ropade igen på Jean som fick hålla honom på bordet medan jag rusade in. Jag ringde på vännerna från Sverige som befann sig på Nzo Binati. Ingvar och Torgny kom. Det var Torgny som fick "put him out of his misery". Jag storgrät. Hur kan man gråta så för en liten katt?

Nu tänker jag på Matisse varje gång jag går till dörren och Hobbe har jag svårt för nu. Han har förstått att jag är sur på honom, men han förstår givetvis inte varför.

Naturligtvis är detta petitesser när man tänker på människors situation i det här landet. Men jag tror att vi alla har behov av att ha en sfär där vi mår bra och Matisse var en del av den sfären för mig och därför betydelsefull.

Nu har Jean begravt Matisse mitt i gräsmatten. Jag satte några kvistar med Hibiscus igår och idag har Jean planterat ett träd, en akacia på platsen till minne av Matisse. En del säger att djur inte har någon själ och därför inte skulle ha något evigt liv. Men hur kan Gud ge oss en himmel där djuren saknas.....???

BDKs föreningstillstånd är indraget

2008-03-22T04:20:00.000-07:00

Igår sammantträdde ministerrådet här i Kongo. Information har läckt ut att man beslutat att dra in BDKs "föreningstillstånd". Varje förening måste ha tillstånd från staten för att få lov att verka. Detta har nu BDK förverkat enligt ministerrådet.
Läs mer på Radio Okapi, FN-stödd radiostation som även svenska SIDA är med och stödjer: http://www.radiookapi.net/index.php?i=53&a=17636

2008-03-21T09:30:00.001-07:00

Uppstått har Jesus, hurra, hurra, Han lever, han lever, han lever än,
Han lever, han lever, han lever än.

Tom är graven i klippan, vet någon var mästaren är?
Bindlarna ligger där inne kvar, men själv är han inte där,
Själv är han inte där.

Glada tackar vi Jesus. Tack Herre att döden blir kort.
Vi ska få leva hos dig en gång. Du tar oss från döden bort,
Tar oss från döden bort.

Ny ska Gud göra mänskan, allt gammalt och trasigt blir bytt.
Himlar och jord ska förvandlas då när gud skapar allting nytt,
Gud skapar allting nytt.

Uppstått har Jesus, hurra, hurra, Han lever, han lever, han lever än,
Han lever, han lever, han lever än. (Ps 520, Margareta Melin)

GLAD PÅSK

Vad händer i Bas-Congo?

2008-03-18T08:03:00.000-07:00

Medan omvärldens fokus är riktat på östra Kongo kan det ske märkliga saker nästan i skymundan i andra delar av detta enorma land.

Den 26 februari skickades statens kravallstyrka, Police d'Intervention Rapide, över floden till Luozi för att återställa ordningen i Bas-Congo. En religiös rörelse, Bundu dia Kongo (=Kongoförbundet) hade nämligen ersatt statens gränspolis och tulltjänstemän med sina egna adepter. "Vi är ju samma folk på båda sidorna om gränsen så varför ska vi behöva betala för att hälsa på våra släktingar i Kongo-Brazzaville?"

Bundu dia Kongo har skapat problem i provinsen, bl.a. är de emot såväl katolska kyrkan som den protestantiska kyrkan därför att dessa har fört in en västerländsk religion, en västerländsk Jesus. De har också protesterat mot att skolorna tar betalt av föräldrarna för viss del av barnens skolgång. Det står i lagen att det ska vara fri skolgång och så pryglar man de skolledare som försöker få föräldrarna att betala. Man bränner även häxor och trollkarlar, vilka man kan hjälpa till att hitta. Så det är en blandning av religiös och politisk rörelse. Ledaren Muanda Nsemi skapade även ett politiskt parti och genomförde en valrörelse som gav honom en plats i parlamentet, därmed har han politisk immunitet och kan inte åtalas för den oro hans rörelse skapar.

Att regeringen inte kan acceptera att dess gränser kontrolleras av en politisk/religiös rörelse är för gemene man helt begripligt. Men när polisen i sin nit att kväsa detta uppror själv bränner hus och skjuter in i deras samlingslokal, då går man över gränsen. Hur ska en sådan stat vinna förtroende? Det är många fler döda än vad som anges officiellt. FN undersöker för tillfället och har hittat några massgravar. Läs gärna FNs nyhetsorgan http://www.irinnews.org/Report.aspx?ReportId=77150, eller BBC
http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/africa/7299534.stm och även på Svenska Missionskyrkan http://www.missionskyrkan.se/templates/Page____7540.aspx

Risken finns att detta kommer att slå tillbaka på regeringen förr eller senare. Förtroendet för president Kabila minskar, om det redan inte nått botten.

Makt åt Kongos kvinnor!

2008-02-03T09:11:00.001-08:00

Pouvoir aux femmes congolaises!

Det var vår biståndsministers budskap till Kongos ledning då hon var på officiellt besök i januari. Gunilla Carlsson höll tal på franska vid mottagningen på svenska ambassaden. Hon klarade det med den äran trots att hon nog inte är fransktalande.

Däremot kan man ju så här i efterhand undra om de pengar som svenska staten spenderade på fredskonferensen i Bukavu verkligen kom till någon verklig nytta. Massor med människor slogs om att få ut sitt "per diem", många vackra ord sades och till slut även ett dokument som efter en del trixande kunde skrivas under av alla. Det var ett problem för general Nkunda att den kongolesiska armén inte beskrevs som "belligérant". Men till sist lyckades man få alla underskrifter.

Men sen då. Det är nu, efteråt det gäller. Ska avtalet följas eller inte. Hur ska man lyckas att få de soldater som ursprungligen kommer från Rwanda att återvända. Vad har de att återvända till? I tidningarna idag talas det om östra Kongo som ett nytt Darfur....

Jag är böjd att hålla med Gunilla Carlsson, makt åt Kongos kvinnor. Jag tror faktiskt att det skulle bli bättre. Det är kvinnorna som föder familjen på alla sätt. De står för överlevnaden, medan männen i stor utsträckning står för våldet. Visserligen försöker en del män här att hävda att det även finns kvinnor som våldför sig på män..... Men antalet kvinnor på sjukhusen i östra Kongo med förstörda underliv, talar sitt tydliga språk.

Malaria, amöbor och annat ...

2008-01-21T02:40:00.000-08:00

Det är inget kul alls att drabbas av malaria, om nu någon till äventyrs trodde det. Sedan jag kom till Kinshasa i oktober förra året har jag haft förmånen att må bra ända tills i början av januari 2008. Ingen bra början på det här året.....

Vi var i Brazzaville, vår dotters födelsestad, på besök, när det "kom över mig". Det började med en allmän olustkänsla, svagt illamående, lite huvudvärk på morgonen. Jag mer eller mindre tvingade i mig lite frukost. Men vid 11-tiden var det kört. Vi hann knappt hem till vårt rum och toalett innan det började. För mig har det alltid börjat just så. Jag vände ut och in på kroppen ett antal gånger och insåg att jag inte skulle orka med att åka tillbaka över till Kinshasa som det var planerat. Sedan kom feber, men inte så allvarligt. Vi fick stanna ett dygn till i Brazzaville medan jag påbörjade en behandling med hjälp av Malarone.

Som om detta inte var nog har jag nu, 10 dagar senare drabbats av amöba. Jag som hela tiden svarat mina kära föräldrar att jag mår oförskämt bra, när de oroat frågat om min hälsa. Efter två dagar med diarré lämnade jag avföringsprov till närmaste klinik, inte enkelt i det tillstånd jag befann mig. Som väl var kunde jag ringa för att få besked två timmar senare. Jo då, de hade funnit "cystes", dvs amöba i viloform. Så kan de överleva väldigt länge. . .

Så då var det bara att fråga min kollega, doktorn, om behandling. Tål du Flagyl? - Ja, det tror jag, var mitt svar. Så nu fick jag mitt livs kalldusch. Jag har varit som en zombie i snart 5 dagar, fullständigt uttröttad, utan ork eller förmåga att ens ta minsta beslut. Fruktansvärt. För att inte tala om den "tradiga" smaken i munnen, metallisk kallas den på fackspråk. Inget smakar.

Men idag mår jag äntligen något bättre, åtminstone har jag bestämt mig för det. Oj, jag har minsann orkat ta ett beslut! Jag har också druckit min första caffe latte på 5 dygn vilket kanske har gjort sitt till och nu har jag den andra bredvid mig.

Förresten

GOD FORTSÄTTNING PÅ 2008

2007-12-24T00:31:00.000-08:00

God Jul

Hälsningen kommer från Luozi i Bacongo, eller Congo Centrale, som det numera heter. Idag är det julafton, men här är det en vanlig arbetsdag. Morgonen startade med morgonandakt för alla som arbetar för CEC:s huvudkontor, Communauté Evangélique du Congo. Vi sjöng en O du saliga och Noël på kikongo. Julevangeliet var hämtat från Matteus 2:1-12.

Min svåger och systerson som är på besök har tagit med gravad lax, rödkål och korv, så i eftermiddag ska det firas svensk jul tillsammans med Rebecca och Albin, Ruth och Robert, Mårten och Fredrik. Ruth och Rebecca har gjort julskinkan, jag har med sill som jag hittade i en butik i Kinshasa och så blir det tropisk fruktsallad till dessert. Sedan ska vi gå på Soirée Musicale i Mawanda-församlingen, den börjar kl 22 och håller på till 24. Det blir konsert och julspel. Albin är med i kören.

Igår, lillejulafton, gjorde vi en tur på världens 2a största flod, Kongo-floden. Vi var ute i 2 1/2 timme med en stor pirog (urholkad trädstam) och med en utombordsmotor på. Efter ca 45 minuter sydväst kom vi till en ö mitt floden, den var nästan helt översvämmad eftersom det är ovanligt högt vattenstånd. Där stannade vi och hade picknick, Coca Cola och julkakor. Det var såväl saffransbröd som pepparkakor och chokladrutor. Sedan uppströms tillbaka till Luozi, tyvärr såg vi ingen krokodil som Luozi är så känt för. Senast för 2 år sedan hade man en incident då två personer hittades neråt floden, dödade av krokodil.

Albin och Mårten är på marknaden här för att köpa julklappar, inte är det mycket man kan hitta, kanske ett hänglås, eller en huvudsjalett, eller ett par Foppa-tofflor från Kina.

Mitt i detta förundras vi över att Gud föds som människa i vår värld för att vara mitt ibland oss under samma förutsättningar som vi. Det är stort. Mitt i allt lidande, krig, sorg, ensamhet och sjukdom kommer detta barn till oss för att rädda oss, för att visa oss kärlekens makt.

Återigen önskar jag er alla en riktigt

God Jul

Nya krukor - min uteplats blir bara bättre

2007-12-16T04:45:00.000-08:00

Jag njuter!!!
Igår inköptes en mängd plantor, det var palmer, kannor, flitiga lisa, kinesiskt ljus, en sorts papegojblomma, hibiscus, bougainvillea m.m. En av mina vakter hade gjort 4 cementkrukor som han dessutom kalkat vita och nu har han planterat halva dagen. Gissa om det har blivit fint. Jag ska lägga upp bilder så snart jag har ordnat sladden mellan kameran och datorn. Det känns inte lika kalt längre.

Så nu sitter jag här på min altan och njuter av de nyplanterade krukorna och växterna. Det är så vackert. När jag lyfter blicken över muren så ser jag palmerna på andra sidan ravinen, själv har jag både en kokospalm och en oljepalm på tomten redan och så de två nyinköpta som står i sina nya fina krukor. Jag har ävne köpt två olika sorter bougainvillea som ska klättra vid muren, dubbel ceris och dubbel aprikos. Sedan ska det planteras två eller tre nya sorters Hibiscus, en vit, en röd dubbel och så ytterligaren en sort. Det finns två sorters hibiscus redan en med vitfläckiga blad där blommorna är röda med fransiga kanter och där kronbladen liksom vänder sig bakåt. Den tog jag skott på för 5 år sedan när jag var här och den står nu i fönstret hemma i Skummeslöv och påminner familjen om att jag finns här. (Om den nu lever, eftersom min käre man har en förmåga att ta död på de olika skott jag tar med hem från Afrika).

Jag vet inte vem som är mest nöjd, papa Jean, eller jag över planteringen. Ikväll kommer papa Gérard som ska hjälpa mig att plantera resten, kanske vi ska så lite tomater också och persilja. Fröna köpte jag i Brazzaville för ett par veckor sedan.

Hur är det växtligheten där hemma i Sverige, enligt mannen har gräsmatten vuxit till sig sedan han gjorde den senaste klippningen. Vi är väl på väg mot ett varmare klimat.......

Cinq chantier - Fem byggplatser

2007-12-09T03:03:00.000-08:00

Cinq Chantier är president Kabilas slogan. Han har gett sig och sin regering i uppgift att ta sig an fem "byggplatser".

De är 1) Utveckling - developement, 2) Utbildning - Education, 3) Återuppbyggnad - Reconstruction, 4) Hälsa - Santé och 5) Säkerhet/trygghet - Sécurité.

Än så länge är det mesta som syns: banderoller. Folket väntar på att något konkret ska komma ut av alla dessa vackra ord. I Kinshasa, 10,5 milj invånare, är det ständiga strömavbrott längre än 4 timmar, ibland flera dagar, vägarna är urusla, transporterna undermåliga, sjukvården otillräcklig, skolan under all kritik. Så bara här finns det massor att göra.

Det finns ett stort kraftverk i Inga, vattenkraft. Om man byggde ut det som det var planerat skulle det kunna försörja stora delar av Afrika, alltså inte bara Kongo. Istället är vi fler och fler som köper bensin- eller dieselmotorer som spyr ut mer koldioxid, än vad som skulle behövas. Det behöver det internationella samfundet ta sig an. Det är likadant i Brazzaville, varenda liten butik har sin egen motor för att klara strömförsörjningen när elbolaget inte kan leverera.

En del kanske tycker att det verkar hopplöst för Kongo och för Afrika, men här vet man att när Kabila Senior tog makten lyckades han göra mycket för folket och landet på kort tid. Det är möjligt att förändra men det krävs stor politisk vilja.

En glad andra advent önskar jag er alla och en särskild hälsning till Missionsförsamlingen i Ekenässjön, tack för samtalet idag, söndag.

Joseph Kabila

Laurent Desirée Kabila

Mitt namn är Ström om det kan vara till nån ledning

2007-12-08T23:15:00.000-08:00

Jag har köpt och fått installerat en "groupe éléctrogène", en motor som ger mig ström i huset när SNEL (Kongos elbolag) stänger av strömmen i vår stadsdel. Det är strömavbrott mer eller mindre regelbundet i olika stadsdelar i stan. Tidigare var den stadsdel jag bor i, Ngaliema, förskonad från elavbrott, men sedan jag kom hit har det bara blivit sämre. Förra veckan hade jag inte ström mer än en kväll under hela veckan. Det var nog droppen. Så i onsdags inköptes motorn i sällskap med elektrikern som skulle installera. Sedan köpte han kablar och annat material som behövdes och i fredags var installationen klar och det fungerade. Men sedan dess har det varit ström från SNEL......
Förutom ett litet avbrott igårkväll på ca 45 minuter.

Första Advent söder om Ekvatorn

2007-12-02T00:49:00.000-08:00

Igår tänkte jag köpa ljus för att försöka ordna någon form av adventsljusstake. Men när jag kom till kassan fanns det inget pris på ljusen och hur man än letade var det inte någon som kunde säga vad ljusen skulle kosta. Så jag fick lämna ljusen i kassan. Reservplanen var att jag kunde använda de ljus jag hade hemma för strömavbrott. Men så blev det strömavbrott igen igårkväll, så nu finns det inte längre 4 oanvända ljus, inte ens tre.

Så nu sitter jag här på min veranda och funderar över vad första advent egentligen betyder. Jag försöker hitta källan, men det är svårt för det är så förknippat med vår svenska tradition, kyla ute, mörker och så ljust inne, Hosianna i kyrkan och så tänds det första ljuset....

Strax ska jag åka till den Internationella församlingen och kanske kommer vi där att sjunga några sånger som gör att adventsstämningen kan infinna sig.

Varför är en fredsmarsch farlig?

2007-11-27T13:20:00.000-08:00

Har tillbringat helgen i Brazzaville. Det är stor skillnad mellan Kinshasa och Brazzaville, där den sistnämnda staden är lillebror. Kinshasa har ca 10,5 miljoner invånare medan Brazzaville kanske har 1,5 miljoner...
I Brazzaville kunde jag röra mig mycket friare. Dels finns det massor med taxibilar och minibussar och dels vågar man åka med dem. Jag passade på att åka massor med taxi, det kostar ca 15:- för ett par kilometers resa och max 30:- för att resa ungefär 15 km. Jag förstår inte riktigt hur ekonomin går ihop.
Jag hälsade på gamla vänner, en del har vi känt sedan 1982-83. Många av mina eller våra vänner är aktiva på olika sätt för att försöka förbättra situationen i landet. Kvinnoorganisationer, fredsorganisationer, mänskliga rättigheter, politisk-ideologiska organisationer etc. Ibland känns det så tröttsamt att aldrig dessa som vill göra något positivt får en egentlig chans. I måndags kämpade kvinnor för att den fredsaktivitet de planerat, kallad "Caravane de paix", skulle få marschera i huvudstaden. De hade åkt från norr och till söder, en del menade att denna karavan hade börjat i Marocko, men det har jag inte kunnat kolla. Nåväl, myndigheterna ville inte ge dem "demonstrationstillstånd", en helt fredlig fredsmarsch. Hur kan man vara så rädd för fred?! Men det är man i Brazzaville. Om det blev verklig fred i Kongo-Brazzaville skulle det få konsekvenser för högsta ledningen, då skulle man inte kunna fortsätta som nu. Då skulle en verklig demokratisering bli möjlig.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten....

2007-11-18T00:50:00.000-08:00

Nu är det tredje dygnet utan vatten!!!!!
Samtidigt regnar det och så bor jag vid världens fjärde största flod, eller andra beroende på hur man mäter….

Min man höll föredrag på Rotary hemma i Sverige om vatten i förrgår, jag tror inte att man riktigt fattar problemen med vatten i världen när man bor i Sverige. Min man brukar fråga människor hur långt det är mellan rent och smutsigt vatten, vet du som läser detta? Om inte gå och mät i köket eller badrummet, avståndet mellan kranen och avloppet i vasken eller handfatet, så kort är det från det att rent vatten blir smutsigt. Var rädd om vattnet. Efter ett par år hemma i Sverige blir även jag lat och glömmer stänga kranen medan jag borstar tänderna, men när jag är här i Kongo då känns det självklart att använda sig av ett glas vatten. Man behöver ju faktiskt inte så mycket.

Gissa hur håret känns och ser ut. Jag tänker nu använda mitt sparade vatten, jag har ca en halv tunna i badrummet. Jag måste tvätta håret för min mentala hälsas skull.

Strömlöst i Kinshasa - om konsten att sminka sig med hjälp av en LED-lampa och en spegel

2007-11-17T07:52:00.000-08:00

071106

Precis när man ska till att jobba vid datorn med bokföringen, då går naturligtvis strömmen…. Jag skulle dessutom skicka flera e-mail i jobbet. Datorn går på batteri men det gör inte nätuppkopplingen.

Ok, då får jag väl göra mig i ordning för kvällens evenemang istället. Har fått tjusig inbjudan till middag av den svenska ambassadören Helena Rietz. Hon ger en middag på grund av besök från EU av ett antal ambassadörer för mänskliga rättigheter. Det är den svenske ambassadören vi ska äta middag med.

Restaurangen heter Mama Colonel, deras specialitet är grillad kyckling har jag fått veta.

Jag fick en present av min man innan jag reste. Det var en lampa han köpt på Clas Ohlson eller dyl. en vevbar "ficklampa", den låter som en dynamo till en cykel. Den vevar jag upp och ställer på handfatet och i skenet försöker jag förbättra facet. Inte lätt när man ser ut som ett spöke, särskilt i LED-lampsljuset ;))

Demokratiska Republiken Kongo

2007-11-14T10:04:00.000-08:00

Detta är Kongos flagga, man har ändrat flagga ett par gånger de senaste åren, men nu är detta den som gäller för Demokratiska Republiken Kongo.

Förhoppningsvis känns namnet förpliktigande för landets politiker. Det syns dock väldigt lite att man faktiskt bryr sig om folket.

Men ett gott tecken är iallafall att det finns en mängd olika tidningar som ibland talar om "slutet nära för Kabila?", eller om ministrar som inte sköter sig. En av de viktigaste tidningarna är Le Potentiel http://www.lepotentiel.com/ Vidare finns det en radiokanal som man även kan lyssna på på webben: http://www.topcongo.com/toppresse1.html

Kinshasa är en stad med ca 10 miljoner invånare, det är inte många hus som är byggda mer än två våningar på höjden så den som vill kan räkna ut att staden är enormt stor till ytan. Det innebär också att transporter är ett problem. Dels finns det inte särskilt mycket allmänna kommunikationer. Folk står i timmar ibland och väntar på en minibuss, eller en typ av taxi där man tränger in så många som går in och det är definitivt fler än det finns säkerhetsbälten för. Dessutom är gatorna trånga och därför är det hela tiden "embouteillage", värre än rusningstrafik i Stockholm. Det står helt enkelt stilla. Ibland går man helt enkelt i tre timmar för att komma till jobbet, tala om vilja att göra sitt jobb. Trots fattigdom tycks det finnas massor med bilar i Kinshasa. Även nya, stora och tjusiga 4 x 4 jeepar..... Det kan faktiskt behövas 4 hjulsdrift med tanke på alla regn och det dåliga skicket även på gatorna i huvudstaden.

Varje morgon ser jag en massa män som sopar gatan, man vill ha undan sanden, men däremot gör man inte särskilt mycket åt skräpet från stadens sida. Det finns lite tunnor uppsatta här och där, men jag ser aldrig att man tömmer dem och ofta ligger det en massa skräp runt omkring.

Poliser finns det gott om på gatorna, såväl kvinnliga som manliga. De flesta gör ett alldeles utmärkt jobb och försöker hjälpa till när det "tjocknar" till. Men ibland försöker man också få bilisterna att göra fel så att man får en chans att utkräva böter. Själv höll jag på att råka illa ut häromdagen. Jag såg polisen mitt i korsningen, han tittade på mig och så sätter han upp handen, jag var mitt i korsningen och tänkte ok då får jag väl stanna då.... Men nej det skulle jag absolut inte ha gjort. Jag kallades över korsningen och fick parkera vid sidan och två poliser kommer fram och frågar varför i all världen jag stannade där. Det borde väl alla begripa att man inte kan stanna mitt i en korsning. Jag försökte förklara att jag uppfattade att polisen faktiskt menade att just jag skulle stanna och att jag lärt mig att polismans tecken går före alla andra trafikskyltar och ljus... men nej..... han ville att jag skulle lämna fram mitt körkort och bilens alla papper.... . När han tittade på körkortet började han genast prata om att mitt körkort var förfalskat. I och för sig visste jag inte säkert att det inte var det. Jag hade fått hjälp att ordna mitt kongolesiska körkort, dvs överföra mitt svenska hit, men hade aldrig behövt visa upp mitt svenska. Så helt säker kände jag mig inte. Men jag försökte karska upp mig och frågade om det gällde något annat än mitt körande nu helt plötsligt. Med hjälp av min kollega som själv är härifrån fick vi polisen att till sist förstå att vi hade gjort efter bästa förmåga och så fick vi så småningom köra.....suck.....poliserna har en förmåga att se fruktansvärt arga och skräckinjagande ut.

Det regnar och jag njuter

2007-11-02T07:22:00.000-07:00

071102

Sitter på min tjusiga veranda och njuter av regnet som gör livet lite svalare. Om jag tittar till höger kan jag se över Kongofloden till Brazzaville, längtar lite dit ibland. Brazzaville känns lättare att leva i än Kinshasa… än så länge….inte så mycket trafik, även om det är mycket i Brazza också.
Bredvid mig ligger Hobbe, en svart/vit hund som påminner om en vorsteh, tror jag, han är 12 år och börjar bli lite gammal. Men han tycks vara glad att ha mig här och det känns ju alltid bra i ett människohjärta att någon visar att de blir glad att se en.

För övrigt känner jag mig faktiskt välkommen, alla är otroligt vänliga och hälsar mig varmt välkommen. Man är så öppen och välkomnande i det här landet.

Kontoret jag arbetar på ligger mitt i centrum, kan man säga men på en parallellgata till den stora boulevarden. Hela huset där vårt kontor ligger hyrs av Christian Aid och det finns en mängd olika ”biståndskontor” i huset förutom det samarbetskontor som vi, SMK(=Svenska Missionskyrkan), har med Diakonia och Svenska Baptistsamfundet (här kallat UBS). Titta gärna på Baptistsamfundets hemsida för att se lite hur vi arbetar. http://www.baptist.se/internationellt/kongo/ekumenisksamverkan.4.1300a18510bea4a5523800015599.html

Kimy Konde var min företrädare här på plats, han ska nu återvända till Sverige och börja arbeta på Svenska Missionskyrkans kontor i Stockholm. Han ska arbeta med biståndsfrågor i de båda Kongo.

Tänka sig att jag har trådlöst nätverk här och kan sitta uppkopplad mot Sverige och prata med man och barn via MSN och ha kameran på, fantastiskt!!

Jag har landat i Kinshasa

2007-11-02T06:52:00.000-07:00

Kinshasa 071010

Värmen och fuktigheten slår emot mig när jag går av planet. ….. detta är nog den klassiska inledningen på en blog, eller ett resebrev från tropikerna. Inte desto mindre är det sant.

Jag anlände till Kinshasa och Ndjili-flygplatsen den 9 oktober precis i skymningen. Det är alltid lika mäktigt med Kongo-floden. På Ndjili möttes jag av Matthieu och så förstås Kimy Konde, min företrädare. Tyvärr kom inte mina väskor så när vi hade väntat ut alla väskor på bandet var det bara att konstatera att mina inte var med. Vi fick göra en reklamation på ett dammigt kontor. Det fantastiska var att de hade uppkoppling på nätet och kunde konstatera att väskorna var kvar i Paris. Det var CDG som inte klarat att flytta väskorna från Köpenhamnsplanet till Kinshasaplanet på de två timmar som det var mellan flygningarna…..

Den här gången hade jag bestämt mig för att åka lätt när det gällde handbagaget så jag hade inga, obs inga, extra kläder av något slag i min ryggsäck på hjul. Så på vägen till Plein Vent (som mitt hus heter) stannade vi vid en kvällsöppen butik och köpte det nödvändigaste, 2 par trosor, tandborste och tandkräm samt schampoo.

Kimy som bott med sin familj i det fina hus som nu är mitt, hade flyttat in i ett av gästrummen och jag fick det stora underbara ”master bedroom” med eget badrum. Visserligen utan luftkonditionering, men med varmvattenberedare. Fast alla dessa bekvämligheter är ju beroende av att det finns såväl ström som vatten och det gör det inte alltid.

Så det gäller att ha en stor plasttunna stående i badrum och kök så att man har vatten i reserv. Sånt måste man bara tänka på hela tiden.

Hej så länge!