Det är inget kul alls att drabbas av malaria, om nu någon till äventyrs trodde det. Sedan jag kom till Kinshasa i oktober förra året har jag haft förmånen att må bra ända tills i början av januari 2008. Ingen bra början på det här året.....
Vi var i Brazzaville, vår dotters födelsestad, på besök, när det "kom över mig". Det började med en allmän olustkänsla, svagt illamående, lite huvudvärk på morgonen. Jag mer eller mindre tvingade i mig lite frukost. Men vid 11-tiden var det kört. Vi hann knappt hem till vårt rum och toalett innan det började. För mig har det alltid börjat just så. Jag vände ut och in på kroppen ett antal gånger och insåg att jag inte skulle orka med att åka tillbaka över till Kinshasa som det var planerat. Sedan kom feber, men inte så allvarligt. Vi fick stanna ett dygn till i Brazzaville medan jag påbörjade en behandling med hjälp av Malarone.
Som om detta inte var nog har jag nu, 10 dagar senare drabbats av amöba. Jag som hela tiden svarat mina kära föräldrar att jag mår oförskämt bra, när de oroat frågat om min hälsa. Efter två dagar med diarré lämnade jag avföringsprov till närmaste klinik, inte enkelt i det tillstånd jag befann mig. Som väl var kunde jag ringa för att få besked två timmar senare. Jo då, de hade funnit "cystes", dvs amöba i viloform. Så kan de överleva väldigt länge. . .
Så då var det bara att fråga min kollega, doktorn, om behandling. Tål du Flagyl? - Ja, det tror jag, var mitt svar. Så nu fick jag mitt livs kalldusch. Jag har varit som en zombie i snart 5 dagar, fullständigt uttröttad, utan ork eller förmåga att ens ta minsta beslut. Fruktansvärt. För att inte tala om den "tradiga" smaken i munnen, metallisk kallas den på fackspråk. Inget smakar.
Men idag mår jag äntligen något bättre, åtminstone har jag bestämt mig för det. Oj, jag har minsann orkat ta ett beslut! Jag har också druckit min första caffe latte på 5 dygn vilket kanske har gjort sitt till och nu har jag den andra bredvid mig.
Förresten
GOD FORTSÄTTNING PÅ 2008
