skäms att vara svensk

...gör jag

Det är nu andra gången som vi fått kontakt med en person som avvisats från Sverige. Vad håller vi på med i Sverige. Denna gång handlar det om en ung flicka, knappt 20, som ursprungligen kommer härifrån Kongo. Men hennes familj flyttade till Dubai för ca 9 år sedan. När hon var 15 blev hon gravid och eftersom sharialagarna gäller i Dubai flydde hon och hennes mamma till Sverige. Hennes lilla dotter föddes våren 2005 i Sverige. Den unga mamman började leva öppet för något år sedan då hon kom in på vårdlinjen på gymnasiet. För 10 dagar sedan kom polisen och hämtade henne på praktikplatsen och hennes dotter från dagis. Sedan eskorterades hon och dottern till Kinshasa av 5 beväpnade poliser. Här har hon ingen familj, hennes släkt finns i Kikwit, men med dem har hon inte haft kontakt sedan hon var liten. Hon släpptes av i Kinshasa med 100 USD på fickan. Hon hann knappt få packa sina och dotterns tillhörigheter, inte heller fick dottern som är knappt 4 år något skydd mot infektioner eller andra vaccinationer man brukar anse viktiga när man reser till ett land i tropikerna.

Igår eftermiddag, söndag, kom hon till vårt hem sedan jag fått ett telefonnummer till en kontakt här i Kinshasa. Dottern var med. När jag frågade henne om hon var i kontakt med sin mamma som fortfarande gömmer sig någonstans i Sverige sa hon att hon inte ville eller vågade prata med henne. Mamman bara gråter och för att hålla ihop orkar hon inte prata med henne. Hon måste försöka vara stark för dotterns skulle. Vi hade fått besked från ett par församlingar på hennes hemort i Sverige att de skickar lite pengar och jag fick förmedla ett förskott på detta. Vi hade också ett myggnät som besökande svenskar välvilligt lämnat efter sig som vi kunde ge henne och dottern.

Jag hoppas att några av er som läser detta försöker engagera er och göra något. Det är inte roligt att vara svensk i dessa dagar. Tydligen är det lättare för de som kommer från Rwanda att få skydd i Sverige. Jag vet inte om det bara är rykten som går, eller om det är sant. Jag har ingen möjlighet att kolla, men om du har så gör det.

Malaria igen....

Det är så fruktansvärt tröttsamt med malaria. Nu gjorde jag samma tabbe igen.... Jag tog malariakur och tyckte att jag var frisk, satte igång att jobba för fullt och så...pang, bom.... så säger kroppen ifrån, hehä du....

Så nu har jag vilat en hel vecka och förhoppningsvis ska jag kunna vara på jobbet på måndag igen. Typiskt att sånt här kommer precis när man har som mest att göra. Men så är det. När man är det minsta nerkörd, så kommer gärna malarian som ett brev på posten, höll jag på att säga. Men här kommer ju faktiskt inte posten, inte på ett år. Jo det vill säga för några veckor sedan fick jag ett lass post, men sen har det inte blivit mer.

Fortfarande problem i östra Kongo. Man talar om angolaner och andra utländska trupper som tydligen är inblandade och inte minst Rwanda.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/7726690.stm

Förvirrad situation i Östra Kongo

Här i Kinshasa är det lugnt, som om ingenting hänt. Visserligen var vi på alerten i förrgårkväll då vi fick varningar om att man kunde vänta sig frustration mot MONUC (FNs mission i Kongo), det var lite tommare på gatorna under onsdagskvällen och morgonen igår torsdag.

Mer om situationen i öst kan man läsa på BBC News Africa och The Guardian:

http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/7701269.stm

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2008/oct/31/congo-united-nations

Kriget i Nord Kivu och ny regering

Här kan ni läsa om den nya regeringen i Demokratiska republiken Kongo:

Det är Radio Okapi som skriver:

http://www.radiookapi.net/index.php?i=53&a=20834

De skriver även om kriget i Nord-Kivu som nu närmar sig Goma:

http://www.radiookapi.net/index.php?i=53&a=20862

På resande fot

Hemma igen i Kinshasa.....

Jag har varit på resande fot sedan den 9 oktober, först var det fest i Kimpese. 10 - 12 oktober firade CECO 100-års jubiléum. Det är den skola som grundades av amerikanska, brittiska och svenska missionärer. Dit kom de bästa av hela provinsens ungdomar för att läsa vidare. Idag finns det ett universitet också med utbildning i medicin och agronomi bl.a.

Sedan tillbaka till Kinshasa och hämta en svensk delegation och så missionsflyget till Luozi för ett seminarium om kyrka och ekonomi. Det var ett spännande kulturmöte. Det handlade om att förstå det osagda, läsa kroppsspråk, tolka de ord som sas...

Flyg också tillbaka till Kinshasa efter fyra tuffa dagar, fantastiskt att flyga över Kongo-floden, världens 2a största flod.

Nytt besök på fredagen, idrottspastor från Sverige och fotbollsledare från Kongo. Sedan med bil, vår egen, till Kimpese. Jag körde. Där hade vi möte om ett nytt projekt, en fotbollsskola för barn och ungdomar i syfte att ge en meningsfull "fritid", men framför allt genom den lära ut demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Dessutom är syftet att visa att man kan kämpa på plan i olika lag men följa reglerna och vara vänner efteråt, fred och försoning med lite tjusigare ord. Det var också spännande, 15 presumtiva ledare dök upp till introduktionskursen varav 1 kvinna. Hon var verkligen modig. Hon var inte så värst bra på fotboll, men kan kanske få rum i projektet ändå eftersom en del av verksamheten är mera social.

Under tiden vi har varit i Luozi och Kimpese har Demokratiska republiken Kongo fått en ny regering. Premiärminister Muzito hade utsetts tidigare. Mer om detta senare....

Fattar inte hur man tänker i Sverige...

...när det gäller flyktingar. Vi har just fått ta hand om en man som avvisats från Sverige efter 6 år. Han hade fast arbete sedan 2006 på ett tillverkningsföretag i Småland. Väl integrerad i samhället och medlem i en missionsförsamling. Vad den egentliga anledningen är till avvisandet har jag inte förstått, handlar det om att det nu är fred i Kongo??? eller handlar det om att man inte tror på hans historia????

Han kommer från östra Kongo, han har till varje pris försökt undvika att värvas till de olika arméer som fortfarande slåss, Maï-Maï, RCD och FARDC. Han flydde till Sverige via Uganda. Hans fru har sedan blivit förhörd av militär på ett sådant sätt att hon dog. Barnet vet han inte var det finns.

För en vecka sedan kom han hit till Kinshasa i sällskap med 5 svenska poliser och ytterligare en person som avvisades. Han riskerade att fängslas vid framkomsten, men tack vare att det fanns en person vid passpolisen, som kände hans pappa, kunde han rädda honom undan fängelse. Han är nu deprimerad och rädd, känner inte någon i Kinshasa. För tillfället bor han hos den man som hjälpte honom på flygplatsen, men det är inte hållbart hur länge som helst. Han vågar inte röra sig på gatorna, har ingen försörjning och kan knappast få någon. Tidigare var han lärare i östra Kongo och nu hade han fast jobb i Sverige......

Att lämpa av honom i Kinshasa är som om en svensk skulle utvisas från USA och lämpas av i Bryssel eller Milano, fast värre, för det är ju ändå inom unionen....

Dessutom kan han inte återvända till sin hemby, det är uteslutet i nu-läge och varifrån skulle han få pengarna. 300 SEK fick han av svenska polisen.....

Jag fattar inte hur man tänker på Migrationsverket.... i Sverige....

Dessa ständiga elavbrott...

...nu börjar jag bli trött på att inte ha ström, eller bara ha ibland. Vi har nog ström knappt 8 timmar om dygnet. Gissa om det blir varmt i huset?! Just nu går motorn som jag skaffade i november förra året, tack och lov. Tack vare den kan jag koppla upp mig på nätet och använda datorn samt göra min caffe latte. Vad hade jag gjort om jag inte fått mitt kaffe.....

Vi hade faktiskt lite mer än 8 timmar ström förra dygnet. Strömmen kom tillbaka vid 21-tiden och försvann igen idag vid 10-tiden. Så nu tuggar motorn på, diesel kör vi med. Inte bra för miljön, men vad gör man?

Det har faktiskt bara blivit sämre på el-sidan. SNEL, som det statliga elbolaget heter, har stora problem. Men man undrar vart alla biståndspengar tar vägen, eller allt det vi konsumenter betalar. Nu väntar man på reservdelar. Vi är utlovad 40 dagar av dessa avbrott innan man lagat den stora station som förser vår stadsdel och några till med el.