God Jul

Hälsningen kommer från Luozi i Bacongo, eller Congo Centrale, som det numera heter. Idag är det julafton, men här är det en vanlig arbetsdag. Morgonen startade med morgonandakt för alla som arbetar för CEC:s huvudkontor, Communauté Evangélique du Congo. Vi sjöng en O du saliga och Noël på kikongo. Julevangeliet var hämtat från Matteus 2:1-12.

Min svåger och systerson som är på besök har tagit med gravad lax, rödkål och korv, så i eftermiddag ska det firas svensk jul tillsammans med Rebecca och Albin, Ruth och Robert, Mårten och Fredrik. Ruth och Rebecca har gjort julskinkan, jag har med sill som jag hittade i en butik i Kinshasa och så blir det tropisk fruktsallad till dessert. Sedan ska vi gå på Soirée Musicale i Mawanda-församlingen, den börjar kl 22 och håller på till 24. Det blir konsert och julspel. Albin är med i kören.

Igår, lillejulafton, gjorde vi en tur på världens 2a största flod, Kongo-floden. Vi var ute i 2 1/2 timme med en stor pirog (urholkad trädstam) och med en utombordsmotor på. Efter ca 45 minuter sydväst kom vi till en ö mitt floden, den var nästan helt översvämmad eftersom det är ovanligt högt vattenstånd. Där stannade vi och hade picknick, Coca Cola och julkakor. Det var såväl saffransbröd som pepparkakor och chokladrutor. Sedan uppströms tillbaka till Luozi, tyvärr såg vi ingen krokodil som Luozi är så känt för. Senast för 2 år sedan hade man en incident då två personer hittades neråt floden, dödade av krokodil.

Albin och Mårten är på marknaden här för att köpa julklappar, inte är det mycket man kan hitta, kanske ett hänglås, eller en huvudsjalett, eller ett par Foppa-tofflor från Kina.

Mitt i detta förundras vi över att Gud föds som människa i vår värld för att vara mitt ibland oss under samma förutsättningar som vi. Det är stort. Mitt i allt lidande, krig, sorg, ensamhet och sjukdom kommer detta barn till oss för att rädda oss, för att visa oss kärlekens makt.

Återigen önskar jag er alla en riktigt

God Jul

Nya krukor - min uteplats blir bara bättre

Jag njuter!!!
Igår inköptes en mängd plantor, det var palmer, kannor, flitiga lisa, kinesiskt ljus, en sorts papegojblomma, hibiscus, bougainvillea m.m. En av mina vakter hade gjort 4 cementkrukor som han dessutom kalkat vita och nu har han planterat halva dagen. Gissa om det har blivit fint. Jag ska lägga upp bilder så snart jag har ordnat sladden mellan kameran och datorn. Det känns inte lika kalt längre.

Så nu sitter jag här på min altan och njuter av de nyplanterade krukorna och växterna. Det är så vackert. När jag lyfter blicken över muren så ser jag palmerna på andra sidan ravinen, själv har jag både en kokospalm och en oljepalm på tomten redan och så de två nyinköpta som står i sina nya fina krukor. Jag har ävne köpt två olika sorter bougainvillea som ska klättra vid muren, dubbel ceris och dubbel aprikos. Sedan ska det planteras två eller tre nya sorters Hibiscus, en vit, en röd dubbel och så ytterligaren en sort. Det finns två sorters hibiscus redan en med vitfläckiga blad där blommorna är röda med fransiga kanter och där kronbladen liksom vänder sig bakåt. Den tog jag skott på för 5 år sedan när jag var här och den står nu i fönstret hemma i Skummeslöv och påminner familjen om att jag finns här. (Om den nu lever, eftersom min käre man har en förmåga att ta död på de olika skott jag tar med hem från Afrika).

Jag vet inte vem som är mest nöjd, papa Jean, eller jag över planteringen. Ikväll kommer papa Gérard som ska hjälpa mig att plantera resten, kanske vi ska så lite tomater också och persilja. Fröna köpte jag i Brazzaville för ett par veckor sedan.

Hur är det växtligheten där hemma i Sverige, enligt mannen har gräsmatten vuxit till sig sedan han gjorde den senaste klippningen. Vi är väl på väg mot ett varmare klimat.......

Cinq chantier - Fem byggplatser

Cinq Chantier är president Kabilas slogan. Han har gett sig och sin regering i uppgift att ta sig an fem "byggplatser".

De är 1) Utveckling - developement, 2) Utbildning - Education, 3) Återuppbyggnad - Reconstruction, 4) Hälsa - Santé och 5) Säkerhet/trygghet - Sécurité.

Än så länge är det mesta som syns: banderoller. Folket väntar på att något konkret ska komma ut av alla dessa vackra ord. I Kinshasa, 10,5 milj invånare, är det ständiga strömavbrott längre än 4 timmar, ibland flera dagar, vägarna är urusla, transporterna undermåliga, sjukvården otillräcklig, skolan under all kritik. Så bara här finns det massor att göra.

Det finns ett stort kraftverk i Inga, vattenkraft. Om man byggde ut det som det var planerat skulle det kunna försörja stora delar av Afrika, alltså inte bara Kongo. Istället är vi fler och fler som köper bensin- eller dieselmotorer som spyr ut mer koldioxid, än vad som skulle behövas. Det behöver det internationella samfundet ta sig an. Det är likadant i Brazzaville, varenda liten butik har sin egen motor för att klara strömförsörjningen när elbolaget inte kan leverera.

En del kanske tycker att det verkar hopplöst för Kongo och för Afrika, men här vet man att när Kabila Senior tog makten lyckades han göra mycket för folket och landet på kort tid. Det är möjligt att förändra men det krävs stor politisk vilja.

En glad andra advent önskar jag er alla och en särskild hälsning till Missionsförsamlingen i Ekenässjön, tack för samtalet idag, söndag.

Joseph Kabila

Laurent Desirée Kabila

Mitt namn är Ström om det kan vara till nån ledning

Jag har köpt och fått installerat en "groupe éléctrogène", en motor som ger mig ström i huset när SNEL (Kongos elbolag) stänger av strömmen i vår stadsdel. Det är strömavbrott mer eller mindre regelbundet i olika stadsdelar i stan. Tidigare var den stadsdel jag bor i, Ngaliema, förskonad från elavbrott, men sedan jag kom hit har det bara blivit sämre. Förra veckan hade jag inte ström mer än en kväll under hela veckan. Det var nog droppen. Så i onsdags inköptes motorn i sällskap med elektrikern som skulle installera. Sedan köpte han kablar och annat material som behövdes och i fredags var installationen klar och det fungerade. Men sedan dess har det varit ström från SNEL......
Förutom ett litet avbrott igårkväll på ca 45 minuter.

Första Advent söder om Ekvatorn

Igår tänkte jag köpa ljus för att försöka ordna någon form av adventsljusstake. Men när jag kom till kassan fanns det inget pris på ljusen och hur man än letade var det inte någon som kunde säga vad ljusen skulle kosta. Så jag fick lämna ljusen i kassan. Reservplanen var att jag kunde använda de ljus jag hade hemma för strömavbrott. Men så blev det strömavbrott igen igårkväll, så nu finns det inte längre 4 oanvända ljus, inte ens tre.

Så nu sitter jag här på min veranda och funderar över vad första advent egentligen betyder. Jag försöker hitta källan, men det är svårt för det är så förknippat med vår svenska tradition, kyla ute, mörker och så ljust inne, Hosianna i kyrkan och så tänds det första ljuset....

Strax ska jag åka till den Internationella församlingen och kanske kommer vi där att sjunga några sånger som gör att adventsstämningen kan infinna sig.

Varför är en fredsmarsch farlig?

Har tillbringat helgen i Brazzaville. Det är stor skillnad mellan Kinshasa och Brazzaville, där den sistnämnda staden är lillebror. Kinshasa har ca 10,5 miljoner invånare medan Brazzaville kanske har 1,5 miljoner...
I Brazzaville kunde jag röra mig mycket friare. Dels finns det massor med taxibilar och minibussar och dels vågar man åka med dem. Jag passade på att åka massor med taxi, det kostar ca 15:- för ett par kilometers resa och max 30:- för att resa ungefär 15 km. Jag förstår inte riktigt hur ekonomin går ihop.
Jag hälsade på gamla vänner, en del har vi känt sedan 1982-83. Många av mina eller våra vänner är aktiva på olika sätt för att försöka förbättra situationen i landet. Kvinnoorganisationer, fredsorganisationer, mänskliga rättigheter, politisk-ideologiska organisationer etc. Ibland känns det så tröttsamt att aldrig dessa som vill göra något positivt får en egentlig chans. I måndags kämpade kvinnor för att den fredsaktivitet de planerat, kallad "Caravane de paix", skulle få marschera i huvudstaden. De hade åkt från norr och till söder, en del menade att denna karavan hade börjat i Marocko, men det har jag inte kunnat kolla. Nåväl, myndigheterna ville inte ge dem "demonstrationstillstånd", en helt fredlig fredsmarsch. Hur kan man vara så rädd för fred?! Men det är man i Brazzaville. Om det blev verklig fred i Kongo-Brazzaville skulle det få konsekvenser för högsta ledningen, då skulle man inte kunna fortsätta som nu. Då skulle en verklig demokratisering bli möjlig.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten....

Nu är det tredje dygnet utan vatten!!!!!
Samtidigt regnar det och så bor jag vid världens fjärde största flod, eller andra beroende på hur man mäter….

Min man höll föredrag på Rotary hemma i Sverige om vatten i förrgår, jag tror inte att man riktigt fattar problemen med vatten i världen när man bor i Sverige. Min man brukar fråga människor hur långt det är mellan rent och smutsigt vatten, vet du som läser detta? Om inte gå och mät i köket eller badrummet, avståndet mellan kranen och avloppet i vasken eller handfatet, så kort är det från det att rent vatten blir smutsigt. Var rädd om vattnet. Efter ett par år hemma i Sverige blir även jag lat och glömmer stänga kranen medan jag borstar tänderna, men när jag är här i Kongo då känns det självklart att använda sig av ett glas vatten. Man behöver ju faktiskt inte så mycket.

Gissa hur håret känns och ser ut. Jag tänker nu använda mitt sparade vatten, jag har ca en halv tunna i badrummet. Jag måste tvätta håret för min mentala hälsas skull.

Strömlöst i Kinshasa - om konsten att sminka sig med hjälp av en LED-lampa och en spegel

071106

Precis när man ska till att jobba vid datorn med bokföringen, då går naturligtvis strömmen…. Jag skulle dessutom skicka flera e-mail i jobbet. Datorn går på batteri men det gör inte nätuppkopplingen.

Ok, då får jag väl göra mig i ordning för kvällens evenemang istället. Har fått tjusig inbjudan till middag av den svenska ambassadören Helena Rietz. Hon ger en middag på grund av besök från EU av ett antal ambassadörer för mänskliga rättigheter. Det är den svenske ambassadören vi ska äta middag med.

Restaurangen heter Mama Colonel, deras specialitet är grillad kyckling har jag fått veta.

Jag fick en present av min man innan jag reste. Det var en lampa han köpt på Clas Ohlson eller dyl. en vevbar "ficklampa", den låter som en dynamo till en cykel. Den vevar jag upp och ställer på handfatet och i skenet försöker jag förbättra facet. Inte lätt när man ser ut som ett spöke, särskilt i LED-lampsljuset ;))

Demokratiska Republiken Kongo

Detta är Kongos flagga, man har ändrat flagga ett par gånger de senaste åren, men nu är detta den som gäller för Demokratiska Republiken Kongo.

Förhoppningsvis känns namnet förpliktigande för landets politiker. Det syns dock väldigt lite att man faktiskt bryr sig om folket.

Men ett gott tecken är iallafall att det finns en mängd olika tidningar som ibland talar om "slutet nära för Kabila?", eller om ministrar som inte sköter sig. En av de viktigaste tidningarna är Le Potentiel http://www.lepotentiel.com/ Vidare finns det en radiokanal som man även kan lyssna på på webben: http://www.topcongo.com/toppresse1.html

Kinshasa är en stad med ca 10 miljoner invånare, det är inte många hus som är byggda mer än två våningar på höjden så den som vill kan räkna ut att staden är enormt stor till ytan. Det innebär också att transporter är ett problem. Dels finns det inte särskilt mycket allmänna kommunikationer. Folk står i timmar ibland och väntar på en minibuss, eller en typ av taxi där man tränger in så många som går in och det är definitivt fler än det finns säkerhetsbälten för. Dessutom är gatorna trånga och därför är det hela tiden "embouteillage", värre än rusningstrafik i Stockholm. Det står helt enkelt stilla. Ibland går man helt enkelt i tre timmar för att komma till jobbet, tala om vilja att göra sitt jobb. Trots fattigdom tycks det finnas massor med bilar i Kinshasa. Även nya, stora och tjusiga 4 x 4 jeepar..... Det kan faktiskt behövas 4 hjulsdrift med tanke på alla regn och det dåliga skicket även på gatorna i huvudstaden.

Varje morgon ser jag en massa män som sopar gatan, man vill ha undan sanden, men däremot gör man inte särskilt mycket åt skräpet från stadens sida. Det finns lite tunnor uppsatta här och där, men jag ser aldrig att man tömmer dem och ofta ligger det en massa skräp runt omkring.

Poliser finns det gott om på gatorna, såväl kvinnliga som manliga. De flesta gör ett alldeles utmärkt jobb och försöker hjälpa till när det "tjocknar" till. Men ibland försöker man också få bilisterna att göra fel så att man får en chans att utkräva böter. Själv höll jag på att råka illa ut häromdagen. Jag såg polisen mitt i korsningen, han tittade på mig och så sätter han upp handen, jag var mitt i korsningen och tänkte ok då får jag väl stanna då.... Men nej det skulle jag absolut inte ha gjort. Jag kallades över korsningen och fick parkera vid sidan och två poliser kommer fram och frågar varför i all världen jag stannade där. Det borde väl alla begripa att man inte kan stanna mitt i en korsning. Jag försökte förklara att jag uppfattade att polisen faktiskt menade att just jag skulle stanna och att jag lärt mig att polismans tecken går före alla andra trafikskyltar och ljus... men nej..... han ville att jag skulle lämna fram mitt körkort och bilens alla papper.... . När han tittade på körkortet började han genast prata om att mitt körkort var förfalskat. I och för sig visste jag inte säkert att det inte var det. Jag hade fått hjälp att ordna mitt kongolesiska körkort, dvs överföra mitt svenska hit, men hade aldrig behövt visa upp mitt svenska. Så helt säker kände jag mig inte. Men jag försökte karska upp mig och frågade om det gällde något annat än mitt körande nu helt plötsligt. Med hjälp av min kollega som själv är härifrån fick vi polisen att till sist förstå att vi hade gjort efter bästa förmåga och så fick vi så småningom köra.....suck.....poliserna har en förmåga att se fruktansvärt arga och skräckinjagande ut.

Det regnar och jag njuter

071102

Sitter på min tjusiga veranda och njuter av regnet som gör livet lite svalare. Om jag tittar till höger kan jag se över Kongofloden till Brazzaville, längtar lite dit ibland. Brazzaville känns lättare att leva i än Kinshasa… än så länge….inte så mycket trafik, även om det är mycket i Brazza också.
Bredvid mig ligger Hobbe, en svart/vit hund som påminner om en vorsteh, tror jag, han är 12 år och börjar bli lite gammal. Men han tycks vara glad att ha mig här och det känns ju alltid bra i ett människohjärta att någon visar att de blir glad att se en.

För övrigt känner jag mig faktiskt välkommen, alla är otroligt vänliga och hälsar mig varmt välkommen. Man är så öppen och välkomnande i det här landet.

Kontoret jag arbetar på ligger mitt i centrum, kan man säga men på en parallellgata till den stora boulevarden. Hela huset där vårt kontor ligger hyrs av Christian Aid och det finns en mängd olika ”biståndskontor” i huset förutom det samarbetskontor som vi, SMK(=Svenska Missionskyrkan), har med Diakonia och Svenska Baptistsamfundet (här kallat UBS). Titta gärna på Baptistsamfundets hemsida för att se lite hur vi arbetar. http://www.baptist.se/internationellt/kongo/ekumenisksamverkan.4.1300a18510bea4a5523800015599.html

Kimy Konde var min företrädare här på plats, han ska nu återvända till Sverige och börja arbeta på Svenska Missionskyrkans kontor i Stockholm. Han ska arbeta med biståndsfrågor i de båda Kongo.

Tänka sig att jag har trådlöst nätverk här och kan sitta uppkopplad mot Sverige och prata med man och barn via MSN och ha kameran på, fantastiskt!!

Jag har landat i Kinshasa

Kinshasa 071010

Värmen och fuktigheten slår emot mig när jag går av planet. ….. detta är nog den klassiska inledningen på en blog, eller ett resebrev från tropikerna. Inte desto mindre är det sant.

Jag anlände till Kinshasa och Ndjili-flygplatsen den 9 oktober precis i skymningen. Det är alltid lika mäktigt med Kongo-floden. På Ndjili möttes jag av Matthieu och så förstås Kimy Konde, min företrädare. Tyvärr kom inte mina väskor så när vi hade väntat ut alla väskor på bandet var det bara att konstatera att mina inte var med. Vi fick göra en reklamation på ett dammigt kontor. Det fantastiska var att de hade uppkoppling på nätet och kunde konstatera att väskorna var kvar i Paris. Det var CDG som inte klarat att flytta väskorna från Köpenhamnsplanet till Kinshasaplanet på de två timmar som det var mellan flygningarna…..

Den här gången hade jag bestämt mig för att åka lätt när det gällde handbagaget så jag hade inga, obs inga, extra kläder av något slag i min ryggsäck på hjul. Så på vägen till Plein Vent (som mitt hus heter) stannade vi vid en kvällsöppen butik och köpte det nödvändigaste, 2 par trosor, tandborste och tandkräm samt schampoo.

Kimy som bott med sin familj i det fina hus som nu är mitt, hade flyttat in i ett av gästrummen och jag fick det stora underbara ”master bedroom” med eget badrum. Visserligen utan luftkonditionering, men med varmvattenberedare. Fast alla dessa bekvämligheter är ju beroende av att det finns såväl ström som vatten och det gör det inte alltid.

Så det gäller att ha en stor plasttunna stående i badrum och kök så att man har vatten i reserv. Sånt måste man bara tänka på hela tiden.

Hej så länge!