Har tillbringat helgen i Brazzaville. Det är stor skillnad mellan Kinshasa och Brazzaville, där den sistnämnda staden är lillebror. Kinshasa har ca 10,5 miljoner invånare medan Brazzaville kanske har 1,5 miljoner...
I Brazzaville kunde jag röra mig mycket friare. Dels finns det massor med taxibilar och minibussar och dels vågar man åka med dem. Jag passade på att åka massor med taxi, det kostar ca 15:- för ett par kilometers resa och max 30:- för att resa ungefär 15 km. Jag förstår inte riktigt hur ekonomin går ihop.
Jag hälsade på gamla vänner, en del har vi känt sedan 1982-83. Många av mina eller våra vänner är aktiva på olika sätt för att försöka förbättra situationen i landet. Kvinnoorganisationer, fredsorganisationer, mänskliga rättigheter, politisk-ideologiska organisationer etc. Ibland känns det så tröttsamt att aldrig dessa som vill göra något positivt får en egentlig chans. I måndags kämpade kvinnor för att den fredsaktivitet de planerat, kallad "Caravane de paix", skulle få marschera i huvudstaden. De hade åkt från norr och till söder, en del menade att denna karavan hade börjat i Marocko, men det har jag inte kunnat kolla. Nåväl, myndigheterna ville inte ge dem "demonstrationstillstånd", en helt fredlig fredsmarsch. Hur kan man vara så rädd för fred?! Men det är man i Brazzaville. Om det blev verklig fred i Kongo-Brazzaville skulle det få konsekvenser för högsta ledningen, då skulle man inte kunna fortsätta som nu. Då skulle en verklig demokratisering bli möjlig.
2 kommentarer:
Intressant! Är det svårare att få tillstånd nu än det var vid tiden för Nationalkonferensen 1991?/strandridaren
Kanske inte svårare, men idag säger man sig ju vara en demokrati.
Skicka en kommentar