Matisse är död

Tänk att man kan fästa sig så vid en liten katt. Matisse kom till mig för ca 2 månader sedan, då var han nog ca 8 veckor, mager, svart och inte så gullig. Men han tog mitt hjärta. Han hade ett utseende som de egyptiska katter som avbildats på pyramidernas tid. Kanske hade han gener från någon raskatt. Han borde nog ha hetat något annat mer ädelt egyptiskt. Gérard hade med honom en dag. Jag hade sagt att jag ville ha en svart katt. Han åt av hjärtans lust och var gång han hade ätit var magen som en liten kula som stod ut på var sida om hans magra kropp. När man klappade honom på ryggen kände man varje kota. Men han la på hullet utan att bli tjock.

Så försökte Gérard och jag att börja vänja hunden, Hobbe, vid att det nu skulle finnas en katt i huset. Hobbe får aldrig gå in så Matisse hade en fredad zon inomhus. Vi trodde nog att det skulle gå, så småningom. Matisse smet ut varje morgon medan jag såg efter att Hobbe inte rusade efter honom. Hobbe stod så småningom kvar på verandan medan Matisse åt gräs eller bara slickade av vattnet på de tjocka gräs-bladen.

I torsdagskväll när vi kommit hem från Kimpese hade jag besök och när personen skulle gå öppnade jag verandadörren och framför mina fötter smet Matisse ut. Utanför dörren stod Hobbe som bara högg till. Jag försökte förtvivlat öppna käkarna på Hobbe, men utan resultat, den lilla katten skrek och försökte förtvivlat komma loss. Jean, min nattvakt, kom och slog på Hobbe och till sist släppte han taget. Matisse sprang åt sidan och när jag skulle ta upp honom såg jag till min fasa att ena ögat hängde utanför. Jag lyfte upp honom och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ropade igen på Jean som fick hålla honom på bordet medan jag rusade in. Jag ringde på vännerna från Sverige som befann sig på Nzo Binati. Ingvar och Torgny kom. Det var Torgny som fick "put him out of his misery". Jag storgrät. Hur kan man gråta så för en liten katt?

Nu tänker jag på Matisse varje gång jag går till dörren och Hobbe har jag svårt för nu. Han har förstått att jag är sur på honom, men han förstår givetvis inte varför.

Naturligtvis är detta petitesser när man tänker på människors situation i det här landet. Men jag tror att vi alla har behov av att ha en sfär där vi mår bra och Matisse var en del av den sfären för mig och därför betydelsefull.

Nu har Jean begravt Matisse mitt i gräsmatten. Jag satte några kvistar med Hibiscus igår och idag har Jean planterat ett träd, en akacia på platsen till minne av Matisse. En del säger att djur inte har någon själ och därför inte skulle ha något evigt liv. Men hur kan Gud ge oss en himmel där djuren saknas.....???

BDKs föreningstillstånd är indraget

Igår sammantträdde ministerrådet här i Kongo. Information har läckt ut att man beslutat att dra in BDKs "föreningstillstånd". Varje förening måste ha tillstånd från staten för att få lov att verka. Detta har nu BDK förverkat enligt ministerrådet.
Läs mer på Radio Okapi, FN-stödd radiostation som även svenska SIDA är med och stödjer: http://www.radiookapi.net/index.php?i=53&a=17636

Uppstått har Jesus, hurra, hurra, Han lever, han lever, han lever än,
Han lever, han lever, han lever än.

Tom är graven i klippan, vet någon var mästaren är?
Bindlarna ligger där inne kvar, men själv är han inte där,
Själv är han inte där.

Glada tackar vi Jesus. Tack Herre att döden blir kort.
Vi ska få leva hos dig en gång. Du tar oss från döden bort,
Tar oss från döden bort.

Ny ska Gud göra mänskan, allt gammalt och trasigt blir bytt.
Himlar och jord ska förvandlas då när gud skapar allting nytt,
Gud skapar allting nytt.

Uppstått har Jesus, hurra, hurra, Han lever, han lever, han lever än,
Han lever, han lever, han lever än. (Ps 520, Margareta Melin)

GLAD PÅSK

Vad händer i Bas-Congo?

Medan omvärldens fokus är riktat på östra Kongo kan det ske märkliga saker nästan i skymundan i andra delar av detta enorma land.

Den 26 februari skickades statens kravallstyrka, Police d'Intervention Rapide, över floden till Luozi för att återställa ordningen i Bas-Congo. En religiös rörelse, Bundu dia Kongo (=Kongoförbundet) hade nämligen ersatt statens gränspolis och tulltjänstemän med sina egna adepter. "Vi är ju samma folk på båda sidorna om gränsen så varför ska vi behöva betala för att hälsa på våra släktingar i Kongo-Brazzaville?"

Bundu dia Kongo har skapat problem i provinsen, bl.a. är de emot såväl katolska kyrkan som den protestantiska kyrkan därför att dessa har fört in en västerländsk religion, en västerländsk Jesus. De har också protesterat mot att skolorna tar betalt av föräldrarna för viss del av barnens skolgång. Det står i lagen att det ska vara fri skolgång och så pryglar man de skolledare som försöker få föräldrarna att betala. Man bränner även häxor och trollkarlar, vilka man kan hjälpa till att hitta. Så det är en blandning av religiös och politisk rörelse. Ledaren Muanda Nsemi skapade även ett politiskt parti och genomförde en valrörelse som gav honom en plats i parlamentet, därmed har han politisk immunitet och kan inte åtalas för den oro hans rörelse skapar.

Att regeringen inte kan acceptera att dess gränser kontrolleras av en politisk/religiös rörelse är för gemene man helt begripligt. Men när polisen i sin nit att kväsa detta uppror själv bränner hus och skjuter in i deras samlingslokal, då går man över gränsen. Hur ska en sådan stat vinna förtroende? Det är många fler döda än vad som anges officiellt. FN undersöker för tillfället och har hittat några massgravar. Läs gärna FNs nyhetsorgan http://www.irinnews.org/Report.aspx?ReportId=77150, eller BBC
http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/africa/7299534.stm och även på Svenska Missionskyrkan http://www.missionskyrkan.se/templates/Page____7540.aspx

Risken finns att detta kommer att slå tillbaka på regeringen förr eller senare. Förtroendet för president Kabila minskar, om det redan inte nått botten.