Situationen i Kongo

Som alltid är det svårt att riktigt bedöma läget eller sia om vad som kommer att hända. Men här följer det jag uppfattar om situationen i landet:

Bacongo – Bundu dia Kongo

I Bacongo är det nu lugnt, åtminstone på ytan. Dom föll för två dagar sedan angående de fyra som stod anklagade. Två dödsdomar och två minst 20-åriga straff beslutade domstolen i Mbanza Ngungu. I tidningar och radio har det sedan diskuterats om huruvida man borde försöka ställa l’auteur intelligent, alltså Muanda Nsemi , till svars. Han har ju immunitet som parlamentsledamot.

Lärarlöner

I måndag skulle det vara skolstart. Men lärarna kom inte till jobbet. De vägrar eftersom staten ligger efter med lönerna. Vissa privata skolor har startat men inte de statliga skolorna. I tidningarna talas om regeringens misslyckanden. Man hade lovat en skolstart till ett visst datum då allt så att säga skulle finnas på plats, vara ordnat, från statens sida. Lärarna har inte fått löner och kan alltså inte betala sina egna barns skolavgifter.

Man skriver också om att staten ska ha försökt muta lärarna, genom att betala ut vissa pengar. Löneutbetalningar ska dessutom ha skett natten mellan lördag och söndag, alltså den gångna helgen, enligt Le Potentiel.

Läkarna

Enligt uppgift är läkarna fortfarande i strejk, åtminstone till viss del.

Les cinq chantiers

De fem ”byggplatserna” för att få landet på fötter har snarast blivit ett bittert skämt. Den väg vi åker till jobbet varje dag var stängd under 10 månader, det var inte hela vägen bara en bit på ca 500 m. Så lång tid tog det att reparera den biten. Man startar ett byggarbete, sätter dit maskiner, väghyvlar, kommer med makadam. Sedan tar det stopp, inget händer på ca 8 månader, sedan börjar man jobba igen och efter 10 månader är 500 m väg klar….

Men det har påbörjats fler vägarbeten än vår lilla bit, så vi får väl se. Men folk klagar över att inget händer.

Kineserna

Kineserna är här i full frammarsch. De skänker kinesiska maskiner och ska enligt uppgift hjälpa till med både det ena och det andra. Folk uppskattar att de får saker och ting gjorda, men de gör det med egen arbetskraft från Kina. Nästan varje dag på TV är det något nytt projekt där kineser är involverade. Det gäller gruvindustri, vägbyggen, sjukhusbyggen, donationer av läkemedel m.m.

MLC s man i landet ”rånmördad”

I skrivande stund har jag tappat bort hans namn. Men, strax innan jag kom tillbaka till Kinshasa i juli kom denne politiker körande på natten med sin livvakt strax ovanför i vår stadsdel, Ma Campagne. De hade varit på ett bröllop eller stor fest. De stoppas av vad som ser ut att vara militärer, en hotande situation uppstår och livvakten tar till vapen, vilket också militären gör. Politikern dör, livvakten skadas, en av ”militärerna” skadas också. Av många uppfattades det som ett politiskt mord och det har man försökt utreda i två månader nu. Varje dag framkommer nya uppgifter. Allra först anklagades Kinshasas guvernör för att vara den som beställt mordet. Det var den militär som skadades och alltså arresterades som kom med de uppgifterna. Själv hade han dock aldrig mött guvernören, men det var så man hade sagt till honom.

Strax efter detta mord, mördades också en stor artist och det har varit många spekulationer angående hans död också.

Denna situation gör också att vanligt folk inte gärna är ute sent på kvällarna. Kvällen när Laetitia äntligen kom fram med Brussels Airlines var vi ute på Ndjili. Så var även Mama Christine från Nzo Binati. Eftersom de kom fram sent, var klockan ca 01.30 när vi körde hem. Chaufförerna var måna om att köra i konvoj. De körde snabbt och när vi kom fram erbjöd jag papa Célé att för hans säkerhets skull ta bilen hem istället för att gå. Men inte ens det ville han, utan han fick sova över hos mig. Det säger lite om hur vanligt folk bedömer säkerhetsläget.

Jag har dock inte haft kontakt på ett bra tag med ambassaden. De har haft semestrar , men jag kommer att kontakta dem med det snaraste och återkommer då med mer om säkerheten i landet.

Militären

Ett problem som gäller ovanstående är militären som inte heller de fått ut sina löner. En officer lär ha svarat att han aldrig gett sina militärer order att råna och mörda, men att han heller inte förbjudit dem…

En armé i anarki är nog det farligaste för det här landet.

Presidenten och ekonomin

Kritiken hopar sig mot presidenten i första hand och hans regering i andra hand. Jag återkommer senare med mer detaljer om förhållandet mellan Kabila och Gizenga, samt Kamehres roll.

Det händer för lite. Det är sporadiska händelser som blåses upp på TV. Ett vägbygge avslutas, en mängd maskiner kommer från Kina, osv. Men väldigt lite händer.

Dollarn har sjunkit i värde i övriga världen, men här har dollarn ökat i värde i förhållande till FC. Köpkraften minskar alltså för den vanlige kongolesen. Människor får det allt svårare att få det att gå ihop. Det är inget gott läge för Kabila.