Cinq Chantiers

Les cinq chantiers skrev jag om förra året. Det var de fem områden som Kabila skulle satsa på för Kongo. "De fem arbetsplatserna", eller byggplatserna. Det lät ju så bra, satsa på infrastruktur, skola och hälsovård m.m. De som följer Kongo via internet, radio och TV har kunnat se hur massor av maskiner av olika slag, mest för vägarbete och byggen, har fraktats till Kinshasa från hamnstaden Matadi. Men sedan har de hamnat på någon uppsamlingsplats för man har inte sett något egentligt arbete.

Cinq chantier, har blivit en visa här i Kinshasa. Man skojar om det när man kör på gator som har fler hål än asfalt, eller när man ser någon som bygger själv, eller när man ser en kines på gatan.

Nu har man iallafall börjat arbetet på den stora paradgatan, Boulevard de 30 juin, mitt inne i centrum. Man tar bort mittpartiet som varit planterat med tjusiga palmer och så ska man på det viset bredda boulevarden, kanske blir det tre filer. Arbetet går faktiskt ganska fort framåt. Men sen då, undrar vi nu. Kommer pengarna att ta slut eller kommer man att fortsätta med resten av vägnätet som behöver förbättras, gator behöver breddas för att kunna svälja all trafiken, annars blir det ändå trafikstockningar till och från boulevarden.

Banker växer upp som svampar ur jorden också. Nu har vi flera uttagsautomater i Kinshasa, men man kan bara ta ut 500 USD och på andra enbart 200 USD. Det blir dyrt när man får betala mellan 40 och 90 SEK per uttag.

Hus byggs det också. En del menar att det är alla de från östra Kongo som finns i parlament och regering och i administrationen som nu har gott om pengar och försöker bygga så länge de sitter kvar vid köttgrytorna. Det byggs över hela Kinshasa, med tjusiga material, pelare och utsprång. Man undrar ibland över vilka resurser det faktiskt måste finnas.

lite om allt möjligt

Det är fullt ös på jobbet. Vi har ett nytt treårsprogram som förhoppningsvis ska starta inom den närmaste tiden. Men innan dess ska vi få besök av Svenska Missionsrådet som ska försäkra sig om att vi har talat med målgruppen och att vi har kompetens. Ibland kan man undra vem som har störst kompetens. En nyutbildad ung man som kan teorierna om bistånd utan och innan och ställer frågor enligt manualen, eller....

SMR kommer på lördag och då ger vi oss direkt av till Kimpese, sedan till Luozi på söndagen. Tillbaka till Kinshasa den 4 februari, sedan ska de vidare till Brazzaville den 5 februari. Hur tror de att de ska få en verklig uppfattning av situationen på så kort tid???

Men vi ska göra vårt bästa!

Två av våra medarbetare här på kontoret är just nu i Brasilien och deltar i World Social Forum, eller Forum Social Mondial. Det ska bli spännande att höra vad de har att säga när de kommer tillbaka.

Vår extradotter Tanya, äldsta dottern till våra vänner i Brazzaville, ska nu flytta från oss. Hon läser en master i public health och har hittat eget rum nu. En duktig tjej. Ett tag var jag trött på att ha huset fullt med människor men nu när en av dem ger sig iväg känns det som att det blir lite tomt. Men hon kommer att hälsa på oss på helgerna.

invasion av Rwanda

Imorse gick Rwandiska trupper in i östra Kongo enligt BBC. Här i Kinshasa visste folk ingenting förrän nyheten dök upp på BBCs hemsida:

http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/7839510.stm

Det är tydligen en gemensam operation mellan Rwanda och RDC för att krossa FDLR, som är hutu-gerillan.

Men vi undrar verkligen vad detta ska leda till

full fart på nya året

Med racerfart har nya året börjat. Undrar om det ska fortsätta så hela året eller är det bara ytterligare ett bevis för att tid är relativ och att livet går snabbare och snabbare, jag tror att min kära pappa håller med.

Massor med besök från Sverige, dels från SMK, Svenska Missionsrådet m.fl., dels en grupp turister med anknytning till kyrkan som kommer för att besöka och lära sig mer. Det största problemet med besök, som i sig är ganska trevliga, är logistiken.

Nu är flygplatserna i Bas-Congo stängda, sedan två månader. Det betyder att man måste ta sig med bil när man ska till Luozi. Och svenskar som kommer i tjänsten brukar inte ha mycket av den varan. De tror att det är som i Sverige där man har flera alternativ. Man ska hinna med så mycket. Vi har massor av besök på programmet här i Kinshasa där det kan ta timmar att ta sig fram på grund av trafiken och så hinna till Luozi och besöka olika platser och människor, det bara går inte att få ihop....

Så är huset fullt av folk, Tanya från Brazzaville som studerar, Mama Matondo som går kurs, Kiwa, Emmanuel och Julie som bor här medan Maria är i Rwanda....

"tradigt"

Det är nu man skulle skriva om alla nyårslöften och alla förhoppningar man har inför det nya året. Men det känner jag inte alls för. Jag gav inga nyårslöften och jag tror egentligen inte att det blir ett bra år.... Jag är verkligen en dysterkvist just nu. Kanske beror det på att det är lite för mycket för tillfället.

Mannen befinner sig på äventyr i den tropiska regnskogen och jag kunde ha följt med, men dottern har nog av afrikanska äventyr i den stora staden och ville inte.

Själv jobbar jag med bokföringen som har en tendens att inte vilja stämma så det kräver extra arbete och tankeverksamhet för att hitta var felet ligger.... Förhoppningsvis ska jag i veckan kunna lämna över detta till två andra medarbetare så att jag kan få tid att jobba med det som jag tror borde vara min uppgift här. Vi får väl se hur det blir.

Skulle så gärna vilja skriva om en massa fantastiska saker. Men idag är nog "one of these days"... när livet är lite "tradigt".