Tänk att det ska vara så jobbigt att packa.... Jag har inget emot att resa, det är bara detta att packa som är så problematiskt. Jag försöker att vänta i det längsta, samtidigt som jag vet att jag mår bättre av att börja i tid. Vilka motsättningar.
Lämna är också svårt. Det är alltid lätt att resa till något. Jag ser framemot att få träffa vänner och kollegor igen i Kinshasa. Det ska bli mycket roligt. Jobbet är också intressant. Ny föreståndare för vår systerkyrka i Kongo, Edi Diafwanakana som valdes vid synoden i juli. Vidare har min kollega på kontoret Maria Eriksson Baaz lämnat jobbet, inte så kul, men övriga kollegor är ju där. Allt förändras......
Men innan jag åker ska vi ha en afrikansk fest med grannarna. Vi öppnar restaurang och bar "Tonton Calle" för en kväll. Det serveras afrikansk mat, drycken blir det svårare med. Palmvin är inte lätt att få tag i Sverige, så det får väl bli något annat.
Titti börjar skolan igen nästa vecka, hon ska bo på internat i Båstad. Det blir spännande tror jag. Just nu tycker hon själv inte det. Men jag vet att hon klarar det med sin sociala förmåga.
Calle kommer efter som vanligt. Han ska bistå dottern de första veckorna, lägga ner en del av företagets verksamhet, internetcaféet och så ska han skaffa material till sina föreläsningar i höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar