Det händer något....

...ibland blir man varse hur många fantastiska människor det faktiskt finns. Ibland ser man dem inte för man är så fokuserad på sin egen situation.

För massor med år sedan sjöng vi en sång i ungdomskören, av Olle Widestrand. Den har följande text:

Känns bördan tung du bär, hjälp en vän i nöd.
Är du missnöjd med ditt liv, bryt åt någon bröd.
Har du kanske svårt att tro, glöm dig själv en tid
Gör en annans nöd till din och du finner frid.
Endast den skall bliva rik, som har lärt sig ge.
Ty att giva är att få, stor välsignelse.

Jag är övertygad om att detta inte bara gäller om man har problem, utan om ens livsinställning är vänd mot andra människor så blir livet lättare.

Fast just idag känns det inte alls som att jag själv följer ovanstående råd. Det känns nämligen som att det inte finns någon strategi för det arbete jag ska göra här. Då blir det inte så lätt att jobba. Jag tycker att min energi bara försvinner ut, att det jag försöker åstadkomma blir mer eller mindre meningslöst. Min organisation tycks ha problem inte bara med pengar utan med att ha en plan för vad man vill åstadkomma.

Som väl är finns det ändå människor runt omkring mig som gör att jobbet ändå har någon mening. Det är dem jag tänker på. Som exempel kan nämnas en grupp på ca 15 personer som under ca ett års tid planerat för ett större seminarium om kyrkans kris och ekonomiska situation. De vill vara med och hjälpa till, de kallar sig kyrkans söner. För det är naturligtvis mest män. Men de säger åtminstone att de vill hitta kvinnor också som ska vara med och förändra världen, med början i den egna kyrkan. Då finns det hopp.