full fart på nya året

Med racerfart har nya året börjat. Undrar om det ska fortsätta så hela året eller är det bara ytterligare ett bevis för att tid är relativ och att livet går snabbare och snabbare, jag tror att min kära pappa håller med.

Massor med besök från Sverige, dels från SMK, Svenska Missionsrådet m.fl., dels en grupp turister med anknytning till kyrkan som kommer för att besöka och lära sig mer. Det största problemet med besök, som i sig är ganska trevliga, är logistiken.

Nu är flygplatserna i Bas-Congo stängda, sedan två månader. Det betyder att man måste ta sig med bil när man ska till Luozi. Och svenskar som kommer i tjänsten brukar inte ha mycket av den varan. De tror att det är som i Sverige där man har flera alternativ. Man ska hinna med så mycket. Vi har massor av besök på programmet här i Kinshasa där det kan ta timmar att ta sig fram på grund av trafiken och så hinna till Luozi och besöka olika platser och människor, det bara går inte att få ihop....

Så är huset fullt av folk, Tanya från Brazzaville som studerar, Mama Matondo som går kurs, Kiwa, Emmanuel och Julie som bor här medan Maria är i Rwanda....

"tradigt"

Det är nu man skulle skriva om alla nyårslöften och alla förhoppningar man har inför det nya året. Men det känner jag inte alls för. Jag gav inga nyårslöften och jag tror egentligen inte att det blir ett bra år.... Jag är verkligen en dysterkvist just nu. Kanske beror det på att det är lite för mycket för tillfället.

Mannen befinner sig på äventyr i den tropiska regnskogen och jag kunde ha följt med, men dottern har nog av afrikanska äventyr i den stora staden och ville inte.

Själv jobbar jag med bokföringen som har en tendens att inte vilja stämma så det kräver extra arbete och tankeverksamhet för att hitta var felet ligger.... Förhoppningsvis ska jag i veckan kunna lämna över detta till två andra medarbetare så att jag kan få tid att jobba med det som jag tror borde vara min uppgift här. Vi får väl se hur det blir.

Skulle så gärna vilja skriva om en massa fantastiska saker. Men idag är nog "one of these days"... när livet är lite "tradigt".

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

“So get up, take the child and his mother and escape to Egypt, and stay there until I tell you to leave. Joseph got up, took the child and his mother, and left during the night for Egypt.” (Matt 2:13b-14)

It is difficult to imagine how many people will be wandering about or crossing frontiers during this Christmas. Only here in Congo, since September this year, another 250.000 are “on the road”. “Displaced due to the war” is what they are called. However, this year our prayers and thoughts are in favor of those who once fled war and threats of violence or forced recruitment and who now are “sent back home”, to Kongo, by the Swedish Office of Migration.

“Home”, is that in the East where the houses were looted and burnt and where your wife was killed because she couldn’t say where you were? “Home” is that where your son disappeared seven years ago? And you have no idea whether this, now 13 year old, boy is dead or alive.
Or is “home” Kinshasa, where the International Airport is located, some 1000 miles from where you fled? Where people are suspicious of you because you speak Swahili instead of Lingala, where your name is different and maybe also your looks. Can Kinshasa, this huge African melting-pot where the unemploy-ment rate is 80%, where public schools and hospitals are non-functional ever be home?
Well, we don’t know. We pray that those with whom we are in contact shall remain in good spirit and survive Christmas. We pray that support groups in Sweden shall have success but most of all we pray for peace, sustainable peace and reconstruction in eastern Congo, so that fleeing will no longer be necessary.

And we invite You to take part in our prayers. As you celebrate His birthday, and think about Him as one of the world’s millions of refugees, we invite You to pray and act in favor of refugees near you.

May 2009 be a year of Peace and Hope
not only for You
but for the whole world
Anne, Carl, Gabriel o Laetitia Sundberg

Vi ska krossa er...

Human Rights Watch har precis publicerat en rapport om situationen i Kongo. Det handlar om det politiska rummet och hur oppositionen har behandlats och behandlas. Bland annat kan man läsa om det som hände i våras i provinsen Bas-Congo.

Här finns en länk till dig som är intresserad av att läsa om situationen här i Kongo-Kinshasa.

http://www.hrw.org

läs och reagera

Tyvärr är Lys och Jessica inte de enda offren för svensk migrationspolitik.

Här är en länk till den hemsida där man kan såväl skriva under en namnlista som ge pengar. Vi har fått vara med och förmedla pengar här i Kinshasa.

http://lys-och-jessica.info.se/

skäms att vara svensk

...gör jag

Det är nu andra gången som vi fått kontakt med en person som avvisats från Sverige. Vad håller vi på med i Sverige. Denna gång handlar det om en ung flicka, knappt 20, som ursprungligen kommer härifrån Kongo. Men hennes familj flyttade till Dubai för ca 9 år sedan. När hon var 15 blev hon gravid och eftersom sharialagarna gäller i Dubai flydde hon och hennes mamma till Sverige. Hennes lilla dotter föddes våren 2005 i Sverige. Den unga mamman började leva öppet för något år sedan då hon kom in på vårdlinjen på gymnasiet. För 10 dagar sedan kom polisen och hämtade henne på praktikplatsen och hennes dotter från dagis. Sedan eskorterades hon och dottern till Kinshasa av 5 beväpnade poliser. Här har hon ingen familj, hennes släkt finns i Kikwit, men med dem har hon inte haft kontakt sedan hon var liten. Hon släpptes av i Kinshasa med 100 USD på fickan. Hon hann knappt få packa sina och dotterns tillhörigheter, inte heller fick dottern som är knappt 4 år något skydd mot infektioner eller andra vaccinationer man brukar anse viktiga när man reser till ett land i tropikerna.

Igår eftermiddag, söndag, kom hon till vårt hem sedan jag fått ett telefonnummer till en kontakt här i Kinshasa. Dottern var med. När jag frågade henne om hon var i kontakt med sin mamma som fortfarande gömmer sig någonstans i Sverige sa hon att hon inte ville eller vågade prata med henne. Mamman bara gråter och för att hålla ihop orkar hon inte prata med henne. Hon måste försöka vara stark för dotterns skulle. Vi hade fått besked från ett par församlingar på hennes hemort i Sverige att de skickar lite pengar och jag fick förmedla ett förskott på detta. Vi hade också ett myggnät som besökande svenskar välvilligt lämnat efter sig som vi kunde ge henne och dottern.

Jag hoppas att några av er som läser detta försöker engagera er och göra något. Det är inte roligt att vara svensk i dessa dagar. Tydligen är det lättare för de som kommer från Rwanda att få skydd i Sverige. Jag vet inte om det bara är rykten som går, eller om det är sant. Jag har ingen möjlighet att kolla, men om du har så gör det.

Malaria igen....

Det är så fruktansvärt tröttsamt med malaria. Nu gjorde jag samma tabbe igen.... Jag tog malariakur och tyckte att jag var frisk, satte igång att jobba för fullt och så...pang, bom.... så säger kroppen ifrån, hehä du....

Så nu har jag vilat en hel vecka och förhoppningsvis ska jag kunna vara på jobbet på måndag igen. Typiskt att sånt här kommer precis när man har som mest att göra. Men så är det. När man är det minsta nerkörd, så kommer gärna malarian som ett brev på posten, höll jag på att säga. Men här kommer ju faktiskt inte posten, inte på ett år. Jo det vill säga för några veckor sedan fick jag ett lass post, men sen har det inte blivit mer.

Fortfarande problem i östra Kongo. Man talar om angolaner och andra utländska trupper som tydligen är inblandade och inte minst Rwanda.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/7726690.stm