Tid ett relativt begrepp. Tiden går snabbare ju äldre man blir. Hur går det ihop med att tid är det enda vi har, eller är det bara stunden just nu.
Just nu är jag så frustrerad över att inte hinna med allt som måste hinnas med. Är livet bara arbete? Oftast här i Kongo så känns det faktiskt som att det är stunden just nu och människan framför mig som är det viktigaste. Men omvärlden kryper allt närmre på här också. E-mail, telefon, Skype..... allt gör att det snurrar fortare och fortare. Posten är det enda som blivit sämre även här. För två veckor sedan fick jag post från före jul, inklusive min deklarationsblankett som skulle varit inlämnad för den 2 maj. Jag har nog blivit skönstaxerad. Ska försöka få kontakt med myndigheten för att förklara att jag inte med flit låtit bli att deklarera.
Kommunikationen går snabbare, men det faktiska livet kan inte levas snabbare. Det tar tid här för att göra saker. Vägarna tillåter inte att man snabbt kan ta sig från A till B så att man kan undersöka allt som till exempel biståndsorganisationerna hemma i Sverige vill ha svar på. Visst är det ok att man skärper kontroll och krav så att pengar inte hamnar på fel ställe. Men var finns förståelsen för att inte allt kan göras i den hastighet som Sverige önskar.....
Hela den här veckan har gått åt till utvärdering, revision. Jag och projektledaren här i Kongo har jobbat som små blå. Han har jagat fakturor från olika företag som man betalat, kvittona finns men inte själva fakturan. De måste fram, chauffören jagar mellan kontoren i Kinshasa och revisionsfirman. Så blir allt klart och så tror vi att vi kan pusta ut och fortsätta med nästa sak. Men då kommer frågorna igen. Har ni gjort en förundersökning som gör att ni kan mäta enligt de indikatorer ni angett i ansökan, hur kan ni veta att det är si eller så? Var ska resten av pengarna komma ifrån när ni söker 25% av kostnaden för att köpa en bil? Var finns stadsplanen och fastighetskartan för tomten där ni ska anlägga fotbollsplanen för ungdomsprojektet... osv osv
Om jag vill köpa en bil i Sverige och ber att få låna 25 % av kostnaden, måste då banken veta vem som står för de 75 %???
Vi ska snart sätta igång och jobba igen och försöka svara på alla frågorna. Jag beundrar särskilt min kollega som orkar svara om och om igen på olika biståndsgivares alla frågor. Han vill jobba för att förbättra situationen i landet. Han borde vara utled på att vara beroende av dessa biståndsgivare som säger att behoven ska komma från "basen" men sedan ändå bestämmer vilka behov man vill ge pengar till, trots "basens" uttalade egna behov....
Ja, ja, jag ska ta mig samman snart och börja om igen..... med jobbet......
1 kommentar:
Tänk va! Här där jag sitter hitade jag - och fick tillgång till, ett trådlöst nät. Som jag kom ihåg lösenordet på!! Och det gick!! DonaAna, Tid är något relativt, Ibland kan lång tid förefalla alldeles för kort och ibland upplevs en kort tid som alldeles förlång. Om en månad, en relativt kort tid, är jag hos dig och det känns just nu som en alldeles för lång tid. Lev väl! Ha det gott. Vi ses snart (Örestrand 8/8 C)
Skicka en kommentar