Missionär och socialantropolog som jobbat såväl i Kinshasa i Demokratiska Republiken Kongo som i Brazzaville i Republiken Kongo. För närvarande bor jag i södra Halland nära Skåne..... med utsikt över havet.... tillsammans med min man Carl och några katter. Barnen kommer numera bara hem på besök...
torsdag 27 augusti 2009
torsdag 20 augusti 2009
onsdag 19 augusti 2009
Fest med underbara grannar
Innan jag lämnade Sverige hade vi en underbar fest med våra grannar. Vi bjöd till Restaurant och Bar "Tonton Calle". Vi försökte göra menyn så kongolesisk som möjligt. Det blev Saka-Saka och kyckling, Ratatouille, Liboke (en sorts fiskpaket, där aluminiumfolie fick ersätta bladen), pili-pili m.m. För maten stod kollegan Finn och jag själv. Calle fick ordna allt det andra....
Grannarna kom och var på glatt humör vilket är A och O för en lyckad fest. Självklart hjälpte musiken till. Gott minne att ha med sig. Utan goda grannar skulle livet inte fungera så bra.
Grannarna kom och var på glatt humör vilket är A och O för en lyckad fest. Självklart hjälpte musiken till. Gott minne att ha med sig. Utan goda grannar skulle livet inte fungera så bra.
Tillbaka i Kinshasa
Första intrycket av att komma tillbaka är skönt, nu är jag på plats. Det är fortfarande torrtid och därför otroligt dammigt, brun-grå-gröna träd. Svalt på kvällar och mornar. I morse var det dimma i dalen utanför vår terrass, vackert.
Titti har börjat skolan hemma i Sverige och skriver att första dagen var jätte-rolig. Underbart för en mamma på distans.
Huset är sig likt. Mique blev jätteglad att se mig på typiskt hundvis. Vakten Gérard gav mig stora kramen och katterna ville ha mat.
Kinshasa är lugnt för alla som undrar. De största problemen är i öst, som vanligt, höll jag på att säga. Men i tidningen idag läser jag om att Angola skickar tillbaka tusentals kongoleser som varit i Angola av ekonomiska skäl. Men innan de sänds tillbaka över gränsen så berövas de alla sina tillhörigheter.
Titti har börjat skolan hemma i Sverige och skriver att första dagen var jätte-rolig. Underbart för en mamma på distans.
Huset är sig likt. Mique blev jätteglad att se mig på typiskt hundvis. Vakten Gérard gav mig stora kramen och katterna ville ha mat.
Kinshasa är lugnt för alla som undrar. De största problemen är i öst, som vanligt, höll jag på att säga. Men i tidningen idag läser jag om att Angola skickar tillbaka tusentals kongoleser som varit i Angola av ekonomiska skäl. Men innan de sänds tillbaka över gränsen så berövas de alla sina tillhörigheter.
torsdag 13 augusti 2009
Dags att packa resväskan igen
Tänk att det ska vara så jobbigt att packa.... Jag har inget emot att resa, det är bara detta att packa som är så problematiskt. Jag försöker att vänta i det längsta, samtidigt som jag vet att jag mår bättre av att börja i tid. Vilka motsättningar.
Lämna är också svårt. Det är alltid lätt att resa till något. Jag ser framemot att få träffa vänner och kollegor igen i Kinshasa. Det ska bli mycket roligt. Jobbet är också intressant. Ny föreståndare för vår systerkyrka i Kongo, Edi Diafwanakana som valdes vid synoden i juli. Vidare har min kollega på kontoret Maria Eriksson Baaz lämnat jobbet, inte så kul, men övriga kollegor är ju där. Allt förändras......
Men innan jag åker ska vi ha en afrikansk fest med grannarna. Vi öppnar restaurang och bar "Tonton Calle" för en kväll. Det serveras afrikansk mat, drycken blir det svårare med. Palmvin är inte lätt att få tag i Sverige, så det får väl bli något annat.
Titti börjar skolan igen nästa vecka, hon ska bo på internat i Båstad. Det blir spännande tror jag. Just nu tycker hon själv inte det. Men jag vet att hon klarar det med sin sociala förmåga.
Calle kommer efter som vanligt. Han ska bistå dottern de första veckorna, lägga ner en del av företagets verksamhet, internetcaféet och så ska han skaffa material till sina föreläsningar i höst.
Lämna är också svårt. Det är alltid lätt att resa till något. Jag ser framemot att få träffa vänner och kollegor igen i Kinshasa. Det ska bli mycket roligt. Jobbet är också intressant. Ny föreståndare för vår systerkyrka i Kongo, Edi Diafwanakana som valdes vid synoden i juli. Vidare har min kollega på kontoret Maria Eriksson Baaz lämnat jobbet, inte så kul, men övriga kollegor är ju där. Allt förändras......
Men innan jag åker ska vi ha en afrikansk fest med grannarna. Vi öppnar restaurang och bar "Tonton Calle" för en kväll. Det serveras afrikansk mat, drycken blir det svårare med. Palmvin är inte lätt att få tag i Sverige, så det får väl bli något annat.
Titti börjar skolan igen nästa vecka, hon ska bo på internat i Båstad. Det blir spännande tror jag. Just nu tycker hon själv inte det. Men jag vet att hon klarar det med sin sociala förmåga.
Calle kommer efter som vanligt. Han ska bistå dottern de första veckorna, lägga ner en del av företagets verksamhet, internetcaféet och så ska han skaffa material till sina föreläsningar i höst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)